Bland de handdockor som visas på den stora Isaac Grünewald-utställningen på Waldemarsudde finns en docka som föreställer Hjalmar Söderberg. Grünewald har av någon anledning framställt den alltid så sofistikerade författaren illa grinande. I montern ligger Hjalle-dockan framför fyra andra dockor.

Dockorna användes i en liten föreställning i samband med salongsvärdinnan Anna Thiels 50-årsdag 1913 och kanske också vid något annat tillfälle i hennes hem på Floragatan i Stockholm. Föreställningen hette ”I väntan på middagen” och hade skrivits av Annas och Ernest Thiels äldsta dotter Signe, gift Henschen. Den består av samtal mellan några av de tidens kulturpersonligheter som hade samlats för en middag hos Anna Thiel, däribland förutom Söderberg konstnären Oscar Björk och skalden Verner von Heidenstam och hans hustru Vera.

Hjalmar Söderberg har bara några få repliker i dockspelet:

_ God dag, säger han till värdinnan. Aj, jag tappade cigarren! Och brände hål på mattan. Förlåt! Jag ville bara säga att jag inte kan äta middag här för jag ska spela schack med Ernest. Jag måste ha revansch.

_ Mycket nöje då! Men revansch, det får ni aldrig av Ernest, svarar Anna Thiel, huvudpersonen i dockspelet.

Replikskiftet påminner om en incident som Helena Henschen, barnbarn till Signe Henschen, återger i sin bok Hon älskade, som handlar om hennes farmor. Signe hade vid ett tillfälle i tonåren haft ett hetsigt meningsutbyte med Verner von Heidenstam om den ryske författaren Leo Tolstoj. Hjalmar Söderberg hade ingripit och dragit henne åt sidan.

”Med cigarren i handen viftar han stolt med ett halvskrivet pappersark som han ber henne läsa. Askan flyger i luften.”

Grünewaldutställningen på Waldemarsudde söndagen den 12 februari. Söderberg- och de andra dockorna får då återvända till Scenkonstmuseet i Stockholm. Även Signe Henschens manuskript till föreställningen har bevarats.

Här en länk till en längre artikel om detta.

Kurt Mälarstedt

Hjalmar Söderberg i Peter Lindes vackra version, utanför Kungliga Biblioteket i Stockholm, är sedan någon tid försedd med en gulgrön virkad halsduk försedd med lila hjärtan. Färgerna harmoniserar kanske inte så bra med de röda handskarna i Söderbergs vänstra hand. Men av någon anledning finns det anledning att förmoda att författaren själv skulle gilla regnvattenpärlan i sitt vänstra öra denna dag.

Hjalmar Söderbergs verk har som bekant inspirerat många författare till vidarediktning. Hans verk har också tolkats i musikform av flera kompositörer. Nu är det dags igen: Orvar Nilsson, som studerar gitarr och komposition på Kungliga Musikhögskolan presenterade tillsammans med en orkester vid namn Glasorkestern i våras som sitt examensarbete Söderbergs roman  Doktor Glas (1905) i form m av en instrumentell berättelse. Den 20 december framfördes verket av samma orkestern för första gången offentligt på Aliasteatern, Hälsingegatan 3, i Stockholm.

Orvar Nilsson skriver i ett meddelande till hemsidan att han gestaltar historien om Tyko Glas med verktyg ur den programmusikaliska traditionen.

”Tykos existentiella grubblerier mynnar här ut i en instrumental berättelse färgad av det skandinaviska vemodet. Tonspråket är hämtat från både jazzen och den orkestrala klassiska musiken, med inspiration från såväl John Coltrane som Brian Blade, Wagner som J. S. Bach. Verket hålls samman av det rytmiska driv som jazzkvartetten skapar och varvar pampiga orkestrala passager med mindre ensemblekonstellationer.”

Glasorkestern består av unga musiker, de flesta elever på Musikhögskolan med olika inritning: klassisk musik, folkmusik, jazztradition.

Här kan man lyssna till ett utdrag ur verket.

Söderbergsällskapets hedersledamot Kaj Attorps avled den 13 november efter en längre tids sjukdom. Han efterlämnar makan Rita, sonen Andreas med familj, brodern Thomas och brorsbarn.

Kaj var son till litteraturhistorikern, kritikern och kulturjournalisten i Svenska Dagbladet Gösta Attorps och dennes maka Gunnel f Kranck. Kaj och hans yngre bröder växte upp i Djursholm. Han blev gymnasielärare, författare, litteraturkritiker, framför allt i SvD, och debattör i den tidningen och i andra.

Bland Kajs böcker må nämnas: Gredelins längtan, Arthur Knapps resa, Liv för liv, Det är inte lätt att vara vuxen och samlingsverken 14 moderna romaner (tills m Tomas Oliv), Dikter om dig och världen (tills m Urban Andersson), Dikter om livet och döden, Dikter om kärleken, Han önskade att hans älskade vore död, Svenska kärleksbrev och Lilla snapsviseboken samt citatsamlingarna Varför sa räven att det var surt?, Varför är en fågel i handen bättre än tio i skogen? och Jag tror på köttets lust och på själens obotliga ensamhet: Hjalmar Söderberg: de bästa citaten.

Kaj Attorps var ledamot av Söderbergsällskapets styrelse i flera år och höll föredrag om Hjalmar Söderberg för Sällskapet och allmänheten. Hans kärlek till dennes författarskap var oskrymtad, rak, rättfram, omutlig och stridbar. Det visade han inte minst i den fina inledningen i boken med de bästa citaten från Hjalmar Söderbergs verk. Inledningen, ”Hjalmar Söderberg – vår samtida”, trycktes upp som nummer 27 i Söderbergsällskaps skriftserie till 150-års jubiléet av Söderbergs födelse 2019.

Temperamentfullt, kompromisslöst, åskådligt och tydligt framhåller Kaj Attorps hur Hjalmar Söderberg nedvärderats av tidiga litteraturvetare men alltid uppskattats av bokälskare och nu är den mest levande av det sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets svenska prosaförfattare. Att Hjalmar Söderberg var en god stilist medgav även dåtida kritiker som Fredrik Böök, Gunnar Castrén och Carl David av Wirsén men skällde sedan ned honom. Kaj Attorps betonar att ”I det långa loppet är stilen allt (och naturligtvis vad stilen uttrycker, dess innehåll)”. ”Söderbergs språk är ett mirakel” fastslår Attorps och pekar på stilen, språket som den avgörande faktorn för Söderbergs överlevnad och samtidighet; till slut började även yngre litteraturvetare uppskatta Söderberg och det gamla gnället om bristande fantasi och rationell inskränkthet upphörde även i handböckerna.

Kaj Attorps stora övertygelsevisshet när det gällde de egna ställningstagandena kunde försvåra för att inte säga omöjliggöra för honom att se något i andras ståndpunkter. Någon förhandlare var han inte, men den stora värmen i hans personlighet bakom den ibland arga ytan var försonande. Man tyckte mycket om honom sådan han var. Vi saknar honom.

Nils O. Sjöstrand, tidigare ordförande i Söderbergsällskapet, Gustaf Neander, nuvarande ordförande i Söderbergsällskapet.

Höstprogrammet inleddes helgen den 27-28 augusti med att ett 20-tal medlemmar iSöderbergsällskapet besökte Kristianstad, där Hjalmar Söderberg arbetade på Nyaste Kristianstadsbladet i knappt fem månader 1891-92. Trots att han inte trivdes särskilt bra i Kristianstad blev det en produktiv tid som fick stor betydelse för hans vidare utveckling som författare.

På lördagen talade sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand om vad Söderberg skrev i tidningen i vitt skilda ämnen. Kurt Mälarstedt berättar om Maria von Platen, som bodde i Kristianstad när hon läste Martin Bircks ungdom och blev så betagen att hon skrev ett anonymt brev till författaren, ett brev som ledde till den kärleksrelation som kom att påverka hans författarskap i grunden. Båda föredragen kommer att publiceras här på hemsidan inom kort.

På söndagen ledde Gustaf Hellström-sällskapets förra ordförande Disa Lundgren och dess medlem Viveca Dettmark en stadsvandring om Kristianstads historia och författaren Gustaf Hellström, som var född i staden. Programmet avslutades  med ett föredrag av Disa Lundgren om Gustaf Hellström som korrespondent i London, USA och Paris och hans reportageresa till Tyskland 1933.

22 – 25 september  deltog Söderbergsällskapet i Bokmässan i Göteborg och delade som tidigare  monter med Strindbergssällskapet och Fogelströmsällskapet. Sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand höll två föredrag på De Litterära Sällskapens scen, dels under rubriken ”Kyrkofadern Papinianus. Hjalmar Söderbergs inlägg i Dreyfusaffären”, fredagen den 23 september, dels under rubriken ”Hunden som människa och människan som hund. Ett tema hos Hjalmar Söderberg” fredagen den 24 september. Här en bild från det andra föredraget. Hunden på bilden har egentligen ingenting att göra med Hjalmar Söderberg, som inte hade någon hund någon gång under sitt liv.

Den 19 november skulle Carl Th Dreyers film Gertrud (1964) ha visats vid sällskapets möte i Oscarshemmet, men visningen kunde inte genomföras på grund av tekniska problem. I stället visades Pernilla Augusts filmatisering av Den allvarsamma leken från 2016 med Karin Franz Körlof och Sverrir Gudnason i de ledande rollerna som Lydia Stille och Arvid Stjärnblom.

Före visningen av denna film berättade Kurt Mälarstedt som planerat ändå något om Hjalmar Söderbergs drama Gertrud (1907) och om bakgrunden i författarens kärleksförbindelse med Maria von Platen mellan 1902 och 1906.

Den 3 december höll sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand håller ett föredrag på Oscarshemmet om författaren Alfred Hedenstierna, signaturen Sigurd, under rubriken ”Sigurd och hans mission enligt Hjalmar Söderberg”.

I slutet av 1800-talet var Alfred Hedenstierna, signaturen Sigurd, Sveriges mest lästa författare. Han var Smålandspostens redaktör och ägare, hans ”Kaleidoskop” publicerades även i många andra tidningar och hans samlingsvolymer av folkskildringar och humoresker (1-2 om året) var årets bästsäljare. August Strindberg, som var en tävlingsmänniska, ville slå ”Smålandspelle” i dennes paradgren. Det blev Hemsöborna (och senare Skärkarlsliv). Strindbergs seger var ingalunda omedelbart given utan tydliggjordes först med tiden, och den stora glömska som drabbade Sigurd en bit in på 1900-talet.  Hjalmar Söderberg tog inte upp någon litterär tävlan med den folkkäre adelsmannen utan behandlade denne ironiskt i sin ”Stockholmskrönika” och andra alster men han ansåg att den konservative Sigurd hade en mission.

På SvT Play kan man se ett föredrag som Lundaforskaren Martina Björk hållit på Kunskapskanalen med titeln Den utestängda älskaren. Det handlar bland annat om Lydia Stille och Arvid Stjärnblom ur Den allvarsamma leken – och Horatius. Länk här. Martina Björk höll ett föredrag på detta tema också vid Söderbergsällskapets årsmöte 2017, ett föredrag som också återges här på hemsidan under fliken Texter.

Den 19 februari höll sällskapet sitt sitt första möte för året i Oscarshemmet sedan regeringen och Folkhälsomyndigheten hävt restriktionerna för möten. Sällskapets medlem Veit G:son Berg visade och berättade om en teckning av Hjalmar Söderberg med bifogad dikt av författaren.

Den 19 mars framförde läkaren Odd Lindell, som också verkat som både amatör- och professionell skådespelare, sin monologversion av Doktor Glas på Oscarshemmet tillsammans med sin läkarekollega Åke Lundeberg, som är passionerad violinist och bidrog med musikaliska kommentarer på violin. Odd Lindell har lång erfarenhet som läkare, bl.a. som husläkare. Åke Lundeberg har arbetat inom psykiatri; han har särskilt intresserat sig för  rampfeber och scenskräck.

Åke Lundberg (tv) och Odd Lindell. Foto: Tore Hamnegård.

Den nu 73-årige Odd Lindell har framfört sin version av Doktor Glas ett 30-tal gånger under de senaste tolv åren, före föreställningen hos Söderbergsällskapet bland annat inför Läkarsällskapet och på Runmarö och Nämndö, berättar han.

_ Jag har en bakgrund i Studentteatern och är utbildad skådespelare, men i 30-årsåldern bestämde jag mig för att bli läkare. Teatergiftet gick dock inte ur mig så vid 50 års ålder började jag ägna mig åt amatörteater, framför allt i RoJ-teatern i Haninge. Jag hade flera stora roller, bland annat som Scrooge i Dickens En julsaga. Men när jag inte fick rollen som kapten Krok i Peter Pan, han som blir uppäten av en krokodil i tredje akten – regissören gjorde mig till matros som blir uppäten redan i andra akten – bestämde jag mig för att göra teater själv och tyckte att Doktor Glas var ett lämpligt projekt.

Han valde dock att skriva ett eget manus i stället för att använda det som Allan Edwall skapade 1986 och framförde på Teater Brunnsgatan och som därefter har använts av framför allt Krister Henriksson.

_ Dels var det för dyrt att använda Edwalls manus, dels tycker jag att det är lite för orättvist mot Glas. Han framställs där som en ganska elak person, jag ville mer betona hans ensamhet och isolering och har därför plockat bort en del bifigurer, till exempel Markel.

Nästa framförande av Doktor Glas blir enligt planerna hos Läkarsällskapet i Stockholm den 18 oktober.

Kurt Mälarstedt

Lördagen den 7 maj höll Söderbergsällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand ett föredrag med titeln Den medvetne flanörens Stockholm i Oscarshemmet, Rigagatan 3 i Stockholm. Han presenterade i höstas detta föredrag på Stadsmuseet i Stockholm.

Helgen den 21-22 maj  deltog sällskapet med ett bokbord i Bokhelg vid Stadsmuseet. På lördagen höll Nils O Sjöstrand ett föredrag i Stasdmuseet med titeln På krogrunda med Hjalle vid förra sekelskiftets Stockholm.

Vi får ibland rapporter om att Hjalmar Söderberg används aktivt i undervisningen i svenska i gymnasieklasser, senast från läraren Sofia Viking vid klass EK20E på Polhemskolan i Lund.

Där håller de 17-åriga eleverna på med ett projekt gällande Doktor Glas och har i förarbetet skrivit utredande texter om Hjalmar Söderberg och ska innan de läser romanen också läsa historietten ”Pälsen” och romanen Den allvarsamma leken. De har också fått i uppdrag att skriva brev till Hjalmar Söderberg, och en del elever hittade i samband med detta sällskapets hemsida och föreslog att några av de anonyma breven skulle skickas hit.

Vi publicerar här tre av breven.

Brev 1.

Hejsan Hjalmar,

Nu när jag har fått läsa en del om dig så tycker jag att du verkar som en ganska komplicerad person. Det känns som att du tycker det själv också och att du ofta har svårt för att förstå dig själv. När jag läste om att du satte din fru Märta på sinnessjukhus blev jag förvånad eftersom det verkar väldigt galet att göra så med någon man har älskat. Jag känner igen mig i dig genom att vi båda hade en bra och harmonisk familj i barndomen. Du och jag är väldigt olika på grund av att våra liv och vardagar ser väldigt olika ut. Vi har väldigt olika intressen och mål. Ditt liv verkar ha varit komplicerat då det har hänt många saker kring dig i livet. Dina böcker verkar ha handlat mycket om ditt eget liv och egna erfarenheter och jag tror att det kan bero på att du har upplevt många saker som har påverkat dig på olika sätt. Jag avslutar mitt brev med att tipsa dig om att försöka se livet från en ljusare sida.

Brev 2.

Kära Hjalmar,

Jag tycker att du verkar vara en person som har gått igenom många olika situationer i ditt liv och du har på ett bra sätt tagit igenom dem: När jag läste detta om dig blev jag förvånad för tidigare tyckte jag du var en mer givmild människa men du sätter ofta bara dig själv i fokus. Detta är något som är väldigt olikt mig då jag är väldigt givmild och vill andras bättre före mig själv i många lägen. Tänk inte bara på dig själv är mitt tips till dig.

Brev 3.

Hejsan Hjalmar!

Jag tycker du verkar vara en person som är känslofylld. När jag läste detta om dig blev jag förvånad över hur mycket du gått igenom. Jag känner igen mig i dig pga din ironi som jag också använder mig mycket av. Du och jag är också mycket olika för att jag har inte en lika sårbar bakgrund som dig med mobbningen. Ditt liv verkar ha varit komplicerat för att ditt flanörliv verkar inte ha varit helt lätt. Även din relation med Märta. Dina böcker har handlat mycket om mobbningen från barndomen med böckerna ”Martin Birck” och ”Gycklaren”. Det beror nog mycket på att det har bildat den du är och påverkat ditt liv. Mitt tips är att behandla andra som du själv vill bli behandlad!

Konstnären Mikael Fare, som bland mycket annat gjort den statyett som tilldelas Augustpristagarna, ställer i månadsskiftet mars-april ut 44 författarporträtt på Galleri Cupido i Gamla stan i Stockholm, däribland detta porträtt på ek av Hjalmar Söderberg. Det är redan sålt. Utställningen pågår till och med den 10 april 2022.