Utfärd till Drottningholm

Höstens program inleds söndagen den 25 augusti med en utfärd till Drottningholm i Hjalmar Söderbergs spår. Drottningholm förekommer som miljö i flera av Söderbergs böcker.

I debutromanen Förvillelser (1895) vill Tomas och Märta komma bort från staden. Tomas föreslår en utfärd till Drottningholm, där de inte behöver vara rädda för att träffa bekanta eftersom sommargästerna har flyttat in till staden. I Martin Bircks ungdom (1901) berättar Hjalmar Söderberg om en sommar då familjen hyrt några rum vid landfästet till Nockebybron och där Martin bland annat lär de sig känna igen ångbåtarna som passerade genom broöppningen.

Samling kl 11.00 vid båtarnas angöringsplats vid Drottningholm. Den som vill ta sig dit med båt kan ta M/S Carl Philip från Klara Mälarstrand kl 10.00. Den angör Drottningholm kl 11.00. Bussar avgår från Brommaplan till Drottningholm relativt frekvent.

Programmet inleds med att sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand leder en promenad i lugn tat i Drottningholmsparken,. där vi får ta del av Tomas och Märtas äventyr. Lunch kl 12.30 på Karamellen Café och Restaurang. Efter lunch tar journalisten och författaren Jan Malmstedt oss med på en rundvandring och berättar om sin bok, Doktorerna på Drottningholm: Världsarv med medicinhistoria. Här en länk till information om boken.

Anmälan till utfärden till sällskapets klubbmästare Gerd Hamnegård (gerd@hamnegard.se) senast den 25 juni 2024.

 

Romeo & Juliakören tolkar Söderberg

En scen ur ”Kyssen”. Från vänster Peter Armistead Åström, Olof Ander och Anna Ander. I föreställningen medverkar också Mia Ternström.

En ensemble ur Romeo & Juliakören har börjat framföra en scenisk musikföreställning av två av Hjalmar Söderbergs historietter, ”Kyssen” och ”Att döda”, bearbetade av körens grundare och ledare Benoit Malmberg som också svarar för regin.

_Jag har alltid älskat Söderbergs noveller och fick idén till en musikföreställning av några av dem när en av medlemmarna i kören inte hade några uppdrag och undrade om jag kunde hitta på något. Nu funderar jag på att fortsätta med en annan novell, ”Skuggan”, säger Benoit Malmberg.

Föreställningen gavs den 13 och 14 maj på Strindbergs Intima Teatern vid Norra Bantorget i Stockholm, där den lämpligt nog inleddes med Peter Armistead Åströms recitation, gestaltning av Hjalmar Söderbergs text om sina möten med August Strindberg. Ytterligare föreställningar planeras under hösten. ”Kyssen”-delen av föreställningen ges också som skolteater.

De medlemmar av Söderbergsällskapet som bevistade föreställningen på Strindbergs Intima teatern den 13 maj uppskattade verkligen skådespelarnas lyhörda behandling av Söderbergs texter och inte minst den överraskande men ytterst adekvata musik som förstärkte handlingen i historietterna,  från en traditionell polska från Uppland (”Allt vad du vill det får du”) till Jeremias i Tröstlösa (”Man borde inte sova…”).

Det är också värt att notera att skådespelarna är iförda några av de kostymer som Camilla Thulin skapade för Romeo & Julia-körens divertisemang vid Nobelmiddagen 2011.

Det finns fortfarande platser kvar till föreställningen den 14 maj. Söderbergsällskapets medlemmar erbjuds rabatterat pris, 180 kronor. Biljetter kan köpas här.

Hjalmar Söderberg-kurs vid Stockholms universitet

I höst ges en Hjalmar Söderberg-kurs vid Stockholms universitet, meddelar studierektorn Maria Wahlström vid institutionen för kultur och estetik. Kursen heter ”Den allvarsamma leken. Hjalmar Söderbergs universum” och ges på halvfart på distans (via zoom) under senare delen av höstterminen. Den leds av docent Jan Holmgaard och professor Ingemar Haag. Man kan ansöka redan nu, men det kommer också att bli en sen ansökningstid i början av hösten. För att delta krävs gymnasieutbildning men ingenting utöver detta.

En närmare beskrivning: ”Kursen behandlar Hjalmar Söderbergs författarskap, dess genremässiga bredd, stilistiska särdrag och genomgående teman och motiv. Hjalmar Söderbergs verk belyses i relation till dess samtida sociala och kulturella kontext samt ur aktuella litteraturvetenskapliga perspektiv.”

Här en länk till kurssidan: https://www.su.se/sok-kurser-och-program/lvgn69-1.717975?open-collapse-boxes=course-contact

Vårens program 2024

Vårprogrammet inleddes med årsmöte lördagen den 20 januari. Antalet medlemmar i sällskapet har sjunkit till 130, till en del på grund av pandemin. Styrelsen diskuterar olika sätt att öka medlemsantalet. I ett meddelande före årsmötet noterade ordföranden Gustaf Neander att flera försök gjorts med medlemsrekrytering via annonser i Parnass (De Litterära Sällskapens tidskrifdt) men att detta inte haft någon framgång. ”Vi bedömer att det bästa sättet att behålla och att rekrytera nya medlemmar är att sällskapet har ett attraktivt mötesprogram och att alla medlemmarna i sällskapet sprider kunskap om vår verksamhet.” Antalet hedersmedlemmar i sällskapet är nu tio och antalet ständiga medlemmar fem. Medlemmarna i den sittande styrelsen omvaldes.

Efter årsmötesförhandlingarna höll sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand ett föredrag om Martyren Kaj Munk och Hjalmar Söderberg. Årsmötet avslutades med gemensam middag på Restaurang Högkvarteret.

Även vid sällskapets möte lördagen den 16 mars svarade Nils O. Sjöstrand för programmet, med ett föredrag om  vänkretsen kring Hjalmar Söderberg.

Söderbergs äldsta vänner var Carl G Laurin och Bo Bergman. Laurin och Söderberg var skolkamrater redan i Ladugårdslands läroverk. Bo Bergman tillslöt när de flyttade upp till Norra Latin. Där gick de i skilda klasser men avlade mogenhetsexamen samma vår (1888).

Laurin var nog Söderbergs mest trofaste vän konstaterade Nils. Förhållandet mellan dem var öppet och oskrymtat fast de kunde ha olika åsikter. Laurin höll t. ex på Tyskland och axelmakterna under Första världskriget medan Söderberg höll på Frankrike och ententen. Förhållandet till Bo Bergman var öppnast när de var unga. Bergman var av en mera sluten och konventionell natur, Söderberg fick sålunda inte riktigt klart för sig hur han ställde sig till de stridande i Första världskriget (han höll på Tyskland).

Laurin tog initiativet till antologin Vängåvan, som kom ut på Hjalmar Söderbergs 50-årsdag den 2 juli 1919. Avkastningen på subskribenternas fonderade bidrag gav Söderberg en månadsinkomst på 300 kr livet ut. Det var mycket pengar på den tiden.

_ Men varken Bergman eller Laurin förstod sig egentligen på Söderbergs roman Doktor Glas, noterade Nils.

När Söderberg på 1890-talet började skriva recensioner och noveller på allvar vidgades hans vänkrets till bland andra Per Hallström, Edvard Alkman, Ernest Thiel, som också blev Söderbergs mecenat, och dennes andra hustru Signe Maria Thiel. I själva verket kände Söderberg Signe Thiel innan han träffade Ernest Thiel.

Och sedan växte förstås vänkretsen med en lång rad författare, bland andra Oscar Levertin (det var Söderbergs dröm att få presentera Gertrud för Oscar Levertin 1906 men denne dog hastigt innan tillfälle gavs), Verner von Heidenstam, Henning Berger (en vänskap som fortsatte under Söderbergs tid i Köpenhamn), Henning von Melsted och Gustaf Hellström. De båda senare hade ju liksom Söderberg också kärleksförbindelser med Maria von Platen.

På vänlistan fanns också författare som Tor Hedberg, John Landquist, Sven Lidman och Sigfried Siewerts. Av de vänner som Hjalmar Söderberg hade under sin tid i Köpenhamn var Georg Brandes sannolikt den mest uppskattade.

Vid sällskapets möte på Oscarshemmet lördagen den 6 april visades Carl Th Dreyers film ”Gertrud” från 1964 efter Hjalmar Söderbergs pjäs om en kvinna som är ovillig att kompromissa i sin längtan efter ren kärlek och därför stöter sig med männen omkring sig. I Danmark föranledde filmen en stor kulturdebatt.

Sällskapets medlem Sven Wallnerström berättade om Dreyer och filmen, bland annat om den katastrofala premiärvisningen i Paris då ju textmaskinen inte ville vara med. Han lyfte också fram exempel på Dreyers exentriska egenheter, till exempel detta med den franska huvudvärkstabletten som Gertrud får av en av sina manliga bekanta. Tabletten hade han hittat i sin rockficka och den skulle absolut vara med, liksom det autentiska frimärket som skulle sitta på ett brev men som aldrig syntes i filmen. Brevet syntes men inte frimärket som hade införskaffats med stort besvär. I den efterföljande diskussionen om filmen lyftes bland annat  Dreyers påverkan av den danske konstnären Vilhelm Hammershøj fram.

Dreyers främsta inspirationskälla för filmen var litteraturhistoriken Sten Reins doktorsavhandling om ”Gertrud” 1962. Om detta handlar nästa artikel på denna sida.

Vårprogrammet avslutades lördagen den 8 juni med att Nils O. Sjöstrand ledde en vandring på Djurgården med Den allvarsamma leken som huvudtema och Förvillelser och Blek kärlek/drömmar som sidoteman.

Carl Th Dreyer, ”Gertrud” och Maria von Platen

Den danske filmregissören Carl Th Dreyer (1889-1968) hade planer på att göra en film basrad på Hjalmar Söderbergs skådespel ”Gertrud” (1906) redan på 1940-talet. Av olika skäl blev det inte av förrän i början av 1960-talet, då han läste den svenske litteraturhistorikern Sten Reins doktorsahandling om skådespelet, som kom ut 1962.

Dreyer fascinerades som många andra av att förebilden för Gertrud avslöjades med namn, Maria von Platen, som Hjalmar Söderberg hade en intensiv kärleksrelation med mellan 1902 och 1906. Hennes identitet hade tidigare varit känd bara inom en mindre krets, men hon inspirerade Söderberg inte bara till Gertrud i skådespelet med samma namn utan också till den kvinnliga huvudpersonen Lydia Stille i romanen ”Den allvarsamma leken” (1912, och hon anas också bakom pastorsfrun Helga Gregorius i romanen ”Doktor Glas” (1905).

Maria von Platen hade avlidit 1959, men I förarbetet för sin film sökte Dreyer verkligen information om denna ”den verkliga Gertrud”. Det framgår bland annat av en uppsats i Föreningen Gamla Christianstads årsskrift 1989 av Margit Bergström, då medlem i Söderebergsällskapet, nu avliden. Hon och hennes man köpte Maria von Platens Villa Åhamra i Torsebro utanför Kristianstad efter hennes död 1959. I uppsatsen berättar hon att hon en majdag 1963 fick ett oväntat besök av regissören Carl Dreyer.

Det första han hade frågat – sedan han sparkat av sig galoscherna, skrev Margit Bergström – var om hon hade läst Sten Reins doktorsavhandling, som alltså hade lagts fram och publicerats ett år tidigare och blivit mycket uppmärksammad.

”Den var vidunderlig”, hade Dreyer sagt om avhandlingen, där Maria von Platen för första gången offentligt namngavs som Hjalmar Söderbergs älskarinna sextio år tidigare. Själv hade Söderberg alltid varit ytterst diskret om Maria von Platen. I sina brev och anteckningar hade han bara nämnt henne som ”X”, ”henne jag älskade förr” eller (en gång) ”Maria”.

Dreyer hade gått omkring i Villa Åhamra, där Maria von Platen bodde från 1933 till sin död 1959. Det såg ut som om han trivdes, skriver Margit Bergström. Han hade frågat om hon trodde att Maria satt på andra våningen i huset när hon skrev. Det kunde vara möjligt, hade Margit Bergström svarat, ty på auktionen efter Maria von Platen såldes en stor sekretär från ett av rummen där.

Där fick Carl Dreyer möjligen uppslaget till den epilog han försett sin film med och som inte ingår i Söderbergs skådespel. I epilogen kommer en gammal vän, ja älskare på besök till Gertrud för att överlämna sin senaste bok. Denne vän, Axel Nyberg, finns inte med i Söderbergs skådespel, men replikerna i epilogen baseras helt klart på två brev som Sten Rein offentliggjorde i sin avhandling. Det var dels ett brev från författaren John Landquist, som hade ett förhållande med Maria von Platen omkring 1908-10, där han skriver ömsint om henne och hennes väsen, dels ett brev från Maria von Platen till John Landquist där hon berättar om sin tillvaro i Torsebro.

I en intervju i Sydsvenska Dagbladet senare berättade Carl Dreyer lite mer om sitt besök i Villa Åhamra och sina samtal med grannar som hade känt Maria von Platen. Hon ”levde som en enstöring, läste och lyssnade på musik”, och i byn ”ställde byborna klockan när Maria von Platen gick till affären varje dag”. Dreyer hade också talat med Maria von Platens bror (Ivar Hallenborg) men blivit avspisad eftersom denne var arg för att Sten Rein enligt hans mening hade skandaliserat hans syster.

Femton år efter Carl Dreyers besök i Torsebro fick Margit Bergström ett brev från en dansk universitetslektor som arbetade med ett vetenskapligt arbete om regissören. Han hade funnit att Dreyers mor – pigan Josefin Nilsson, som lät adoptera bort sin utomäktenskaplige son – härstammade från Kristianstadstrakten. Han undrade om detta var anledningen till Carl Dreyers besök i Torsebro.

Detta kunde naturligtvis Margit Bergström inte svara på. Men Carl Dreyer präglades av sitt trauma som bortbyting och han ägnade hela sitt privata och konstnärliga liv åt att söka kvinnan, som filmvetaren Jannike Åhlund noterade i en understreckare i Svenska Dagbladet 2008

Så kanske var det inte bara den verkliga Gertrud som Carl Dreyer sökte den där dagen i maj 1963 när han knackade på dörren till Villa Åhamra.

Då hade Maria von Platen varit död i fyra år och hon hade sluppit uppleva de eftermälen hon fick i samband med att hennes identitet avslöjades i Sten Reins avhandling – ”en adlig femme fatale”, en kvinna som ”satte en ära i att samla poetskalper kring sin midja”, ”manslukerska”, ”en den svenska litteraturens vandringspokal”.

I Dreyers film finns en scen med en gobeläng föreställande en naken kvinna attackerad av gläfsande hundar. I Söderbergs drama berättar Gertrud om en ond dröm: ”Jag sprang naken genom gatorna med ett koppel hundar efter mig”.

Kurt Mälarstedt

Två nya romaner om Helga Gregorius

Pastor Gregorius hustru är huvudpersonen i författaren Bengt Ohlssons nya roman Helga, som kommer ut i augusti, 20 år efter hans roman Gregorius, där handlingen i Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas berättas ur pastorns perspektiv. Även Åsa Nilsonne, författare och professor emerita i medicinsk psykologi, har skrivit en roman om pastorns fru, Fru Gregorius. Även den kommer ut i höst.

Bengt Ohlsson kommer till Söderbergsällskapets möte på Oscarshemmet torsdagen den 12 september kl 19 för att tala om sina nya roman. Åsa Nilsonne kommer till sällskapets möte på Oscarshemmet söndagen den 20 oktober kl 16 för att berätta om sin roman.

Bengt Olssons roman, som ges ut av Albert Bonniers förlag, utspelar sig 30 år efter pastor Gregorius död. Så här beskrivs den I förlagets sommarkatalog:

”Helga, som var så förälskad i en annan, bad desperat sin doktor om hjälp att undkomma makens närmanden. Trettio år senare är hon medelålders, omgift och trebarnsmor. Äldsta dottern Signe, som alla tror är pastorns men i själva verket är hennes älskares, väntar själv barn. Så hör en okänd man av sig – i en chiffonjé har han hittat doktor Glas dagbok. Där står sanningen om pastor Gregorius död. Helga konfronteras med ett förflutet som ter sig svårfångat, obegripligt och direkt skrämmande.”

Åsa Nilsonnes roman utspelar sig under samma sommarmånader som Söderbergs roman, men det som händer ses ur ett helt annat perspektiv än doktorns.  Boken kommer ut den 23 augusti på Natur och Kultur. Ur förlagets förhandsinformation; ”Vi möter en pastor Gregorius som är lätt att älska. En Helga som är mer än nöjd med sitt äktenskap. Det enda som fattas paret Gregorius är barn.”

Söderbergs roman har även tidigare blivit föremål för efterbildningar, parafraser och pastischer, skrev Söderbergsällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand i en artikel här på hemsidan för några år sedan. Läraren och deckarförfattaren Jean Bolinder gav till exempel 1976 ut Människans egen kraft eller: Ett nytt slut på Doktor Glas. Åtta år senare kom författaren Sven Sörmarks version Pastor Gregorius.

Ur Nils O Sjöstrands artikel:

”Den engelske läkaren och poeten Dannie Abses The Strange case of Dr Simmonds & Dr Glas(2002) inledde de många längre och mera djuplodande imiterande verken från innevarande århundrade. Dessa kan grovt indelas i två huvudgrupper: 1. Böcker som utgår från Hjalmar Söderbergs mästerverk men berättar en annan historia och 2. Böcker som utgår ifrån Doktor Glasmen berättar någon av makarna Gregorius’ historia, som givetvis broderas ut och innehåller annat än Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.

Till den första genren hör Abses roman och Kerstin Ekmans Mordets praktik (2009). Till den andra hör Bengt Ohlssons Gregorius (2004), Bjarne Moelvs Helgas offer. Dagboksroman om ett brott(2007), Birgitta Lindéns, Jag, Helga Gregorius (2008), Helena Siganders Helga Gregorius berättelse Dosan (2013) och Sigillet Helga Gregorius berättelse (2019) samt Rigmor Tjerngrens Agnes och Helga – en berättelse om passion (2015). Förutom de två romanerna har Helena Sigander även skrivit skådespelet Helga som spelades i Stockholm 2006 men inte har tryckts.

Som synes dominerar berättelser där Helga Gregorius intar huvudrollen. Förklaringen till detta är väl främst att hennes gestalt och öde anknyter till många fortfarande mycket aktuella problem som könsroller, könsmaktsordning, kvinnlig sexualitet, kvinnoförtryck, våld mot kvinnor och våldtäkt.”

 

 

…och ännu en uppsättning av ”Doktor Glas”

En version av Allan Edwalls enmansdramatisering av Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas ges under fem helger i april och maj på Löfstad slott utanför Norrköping, den här gången med två skådespelare för ”att ge en än närmare och mer intim upplevelse, en chans att få kliva in i Glas huvud och utforska hans varje tanke och val”, som det står i en presentation av föreställningen från Folkparken Produktion.

De två skådespelarna är Ola Rapace och Ingvar Örner. Rapace (då Ola Norell) fick sitt genombrott i TV-serien Tusenbröder (2002) och därefter medverkat i ett stort antal filmer, däribland 13 Wallanderfilmer, och TV-serier. Örner har medverkat i ett stort antal filmer från 1999 och TV-serier, däribland Vår tid är nu (2017).

Förutom Allan Edwall har denna enmansföreställning av Doktor Glas getts av Sven-Bertil Taube och allra mest av Krister Henriksson.

”Kyssen” på spanska

Det har kommit ett förtjusande meddelande till hemsidan från en Söderbergbeundrare:

”Hej! Jag hoppas att allting är bra med er. Jag har Hjalmar Söderberg som favorit författare inom den svenska litteraturen. Jag tog egen initiativ  och har översätt ”Kyssen” till spanska.  Den publicerades den 14/1 i en digital tidning  i Guatemala. Jag vill dela med er länken för kännedom: https://gazeta.gt/72821/. Jag hoppas att i slutet av höstterminen kan jag komma med mera goda nyheter. Allt gott! Luis Enrique Morales”.

Kanske inte hela Söderbergs text, men intressant att titta på även om man inte kan spanska.

 

Gerda Wallander – målade Hjalmar Söderberg ”häpnadsväckande likt”.

Konstvetaren Astrid Olsson höll den 29 november ett föredrag på Thielska Galleriet om Gerda Wallander (1860-1926), konstnären som 1916 målade ett av de mest kända porträtten av Hjalmar Söderberg. Programpunkten arrangerades i samarbete med Söderbergsällskapet.

Gerda Wallander, Porträtt av Hjalmar Söderberg, 1916, olja på duk. Foto: Thielska Galleriet

Titeln på föredraget var Gerda Wallander – en återuppstånden konstnärinna. Hennes porträtt av Hjalmar Söderberg intar en självklar plats på Thielska Galleriet. I målningen poserar den modemedvetne författaren med en glödande cigarett i sin hand. Porträttet utfördes 1916 på beställning av Ernest Thiel, Söderbergs vän och gynnare.

Redan när porträttet målades konstaterade Söderberg att det var ”ganska otäckt likt” och senare uttryckte han sig så här i ett brev till sin vän Carl G Laurin: ”Gerda Wallanders porträtt tycker jag inte om därför att det är för likt. Jag tycker inte det angår allmänheten att jag ser ut som en skitstövel.”

I sitt föredrag ställde Astrid Olsson frågan om detta kanske är det yttersta tecknet på att en konstnär lyckats med sitt porträtt. Carl G Laurin tyckte för sin del att det var ett rentav häpnadsväckande likt porträtt av Hjalmar Söderbergs ”till det yttre något frusna och tafatta person”.

Gerda Wallander

Gerda Wallander och hennes man, konstnären och formgivaren Alf Wallander, var stora sällskapsmänniskor och rörde sig i samma kretsar som Hjalmar Söderberg och paret Thiel. Gerda Wallander hade en bred repertoar och vid sidan av porträtt utförde hon blomsterstilleben och landskapsskildringar samt stadsmotiv från Stockholm, Brügge och Paris.

Astrid Olsson noterar att Gerda Wallander under sina studieår på Konstakademien (1879-1885) hade flera kurskamrater som senare skulle bli mycket uppmärksammade, till exempel Eva Bonnier, Hanna Hirsch (gift Pauli) och Hilma af Klint. Men trots att hon är representerad på flera museer och att målningar dyker upp på konstmarknaden är kunskapen om Gerda Wallanders konstnärskap och livsöde mycket begränsad. Denna brist har dock Astrid Olsson rättat till med sin masteruppsats Gerda Wallander – en återuppstånden konstnärinna , som lades fram vid Uppsala universitet 2023 och finns tillgänglig via Diva.

Astrid Olsson