Vårens program 2017

Lördag 21 januari hölls Årsmöte i Svenska Akademiens högtidssal, Börshuset i Gamla stan.  Efter sedvanliga årsmötesförhandlingar höll fil dr Martina Björk ett föredrag om ”Hjalmar Söderberg, Horatius och Lydia”. Därefter åt en stor del av årsmötets deltagare middag i Restaurang Café Mistelns valv, Stortorget 22.

TEXTEN till Martina Björks föredrag ligger under fliken Texter.

Lördag 18 februari. Filmvisning: Den allvarsamma leken x2. Med anledning av Pernilla Augusts färska filmtolkning av Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken (1912) visade sällskapet de två tidigare filmatiseringarna av samma roman. Först Rune Carlstens film från 1945 med bl a Viveca Lindfors (Lydia Stille), Olof Widgren (Arvid Stjärnblom), Eva Dahlbeck (Dagmar Randel) och Ulf Palme (Ture Törne). Rune Carlsten (1890-1970) studerade i ungdomen humaniora vid Stockholms högskola och hade därefter en lång och framgångsrik karriär som skådespelare och regissör inom film och teater, bl a som 1:e regissör vid Dramaten. På 1940-talet regisserade han filmerna Doktor Glas och Den allvarsamma leken på manus efter svärfaderns romaner. ”Filmören-regissören”, som Carlsten kallar sig själv på Sällskapets manusexemplar, var gift med Hjalmar Söderbergs dotter, skådespelerskan Dora Söderberg. Efter en paus visades Anja Breiens film från 1977 med bl a Lil Terselius (Lydia Stille), Stefan Ekman (Arvid Stjärnblom), Katarina Gustafsson (Dagmar Randel) och Allan Edwall (Markel). Den norska regissören Anja Breiens (f 1940) film gjordes i Sverige och blev mycket uppmärksammad. Hon är f ö känd för de satiriska Hustrur (1975) och Hustrur 10 år senare (1985).

Lördag 18 mars höll filosofie doktor Cecilia Lengefeld ett föredrag i samlingssalen, Östermalms föreningsråd i Fältöversten om Marie Franzos och spelet kring översättningar till tyska. Cecilia Lengefeld hör till våra i Köpenhamn boende medlemmar. Hon har särskilt intresserat sig för den österrikiska översättaren Marie ”Mitzi” Franzos (1870-1941), som ibland använde pseudonymen,”Francis Maro”, och turerna kring översättningarna till tyska. Översättaren hade en mer aktiv roll än vad som var brukligt i Sverige och var oftast den som kontaktade förlag och tidningar. Marie Franzos översatte många svenska författares verk till tyska. Bland de översatta fanns Selma Lagerlöf, Ellen Key, Gustaf af Geijerstam och Frank Heller som tidvis var populära inom det tysktalande språkområdet och då kunde det röra sig om stora summor. Men hon översatte även andra som Per Hallström, Oscar Levertin, Ludvig Nordström och Hjalmar Söderberg. Av den senares verk översatte Marie Franzos Förvillelser, Martin Bircks ungdom, Doktor Glas, Den allvarsamma leken, Gertrud (inte tryckt men väl spelad), Historietter och många andra noveller.

Lördag 20 maj presenterade Sällskapets ordförande Nils O Sjöstrand volymerna 11 och 12 (Litteratur och litteratörer del I och II) i serien Hjalmar Söderberg, Samlade Skrifter vid en sammankomst i Östermalms Föreningsråd. De två volymerna har redigerats av Bure Holmbäck, Nils O Sjöstrand och Björn Sahlin och innehåller Hjalmar Söderbergs litteraturkritik och författarpresentationer. Största delen av detta skriftställarskap kom till i slutet av 1890-talet och decenniet efter sekelskiftet. Stora delar av materialet har aldrig tidigare publicerats i bokform. De två volymerna ger en mycket god bild av Hjalmar Söderbergs litteraturuppfattningar och bedömningar av andra författare.

Vårprogrammet avslutades med två vandringar på Norra begravningsplatsen och Norra judiska begravningsplatsen under ledning av sällskapets ordförande Nils O Sjöstrand, som också läste anknytande texter ur Hjalmar Söderbergs verk.

Lördag 10 juni ägnades Norra begravningsplatsens yngre delar med  bl a Alban Keysers, Agnes von Krusenstjernas, David Sprengels, August Strindbergs och Gustaf Stridsbergs gravar samt andra gravar med anknytning till Hjalmar Söderbergs verk, tidsepok och miljö.

Söndag 11 juni besöktes gravar tillhöriga Söderbergs vän- och bekantskapskrets och gravar med anknytning till Förvillelser, Martin Bircks ungdom, Doktor Glas, Hjärtats oro, Den allvarsamma leken och novellerna En sommarsaga, Aprilviolerna och Resan till Rom. Förutom dessa gravar passerade deltagarna flera andra judiska kulturpersoners gravar. Efter besöket på den judiska begravningsplatsen besöktes vi Bo Bergmans och några andra Söderbergbekantas gravar samt några övriga kulturpersoners närbelägna gravar på Norra begravningsplatsen samt en vacker grav med anknytning till novellen Vox populi.

”Doktor Glas” på Dramaten, i Göteborg, i Köpenhamn

Doktor Glas tycks aldrig upphöra att fascinera. Den 16 september förra året hade Krister Henriksson nypremiär på Dramaten på sin hyllade version, som bygger på Allan Edwalls bearbetning av Hjalmar Söderbergs roman och som Henriksson gav första gången för elva år sedan på Vasateatern. Sedan dess har han turnerat med den i Riksteaterns regi, i Finland, gett den på Dramaten och spelat den i London, på svenska. Den nya versionen är något nedtonad och försedd med en helt ny scenografi. Höstens föreställningar på Dramaten gick för utsålda hus. Den ges på nytt den 2, 3 och 4 juni samt den 3 och 4 augusti 2017.

Och inte nog med det. Under maj har Henriksson gästspelat med sin uppsättning på Göteborgs Stadsteater i fem föreställningar och den 10 och 11 juni ger han den på svenska med engelsk text på Skuespilhuset i Köpenhamn i samband med teaterfestivalen CPH Stage. Till yttermera visso reser Krister Henriksson nästa år till Kanada med föreställningen.

I och med att han själv har blivit elva år äldre sedan han första gången gav föreställningen har hans tolkning förändrats, säger Krister Henriksson i en intervju i tidningen Norra Skåne.

_ Det blir mer som ett minne jag berättar. Det var det från början också men då gick jag in i historien på ett annat sätt. Den dimensionen, minnet, poängteras starkare.

 

Parnass till rabatterat pris

Parnass, som ägs och ges ut av De litterära sällskapens samarbetsnämnd (Dels), har som många andra kulturtidskrifter ansträngd ekonomi och behöver stöd av sina läsare. Därför erbjuds nu medlemmar i Söderbergsällskapet och andra litterära sällskap att prenumera på tidskriften till rabatterat pris, 190 kr/år (ordinarie pris 220 kr). Om man prenumererar före årsskiftet får man som medlem dessutom det senaste numret gratis; det handlar om landsbygdsförfattare.

Tidskriften utkommer med fyra nummer per år. Varje nummer har ett tema, ofta en enskild författare, men innehåller också ytterligare artiklar om andra författare och litterära ämnen. Två tidigare nummer har ägnats Hjalmar Söderberg, nummer 1 1994 och nummer 3 2006. Dessa och andra tidigare nummer kan köpas via ett beställningsformulär på tidskriftens hemsida www.parnass.nu. Frågor kan ställas till någon av redaktörerna: Margareta Lilja-Svensson, margareta@parnass.nu, tel 070-564 1477 och Albert Herrans, albert@parnass.nu, tel  072-552 28 25

Söderbergstatyn åter hel

Nu är Hjalmar Söderberg-statyn i Humlegården åter komplett. Den vackra käpp som Söderberg bär i sin högra hand tillsammans med sin hatt pryds åter av en krycka i form av ett förgyllt ormhuvud. Kryckan bröts av och försvann i april i år, för andra gången. Första gången vandaliserades statyn på samma sätt i november 2010, bara några månader efter det att den invigdes

Statyn, som står på gräsmattan mellan Kungliga Biblioteket och Engelbrektsplan, är ett verk av konstnären Peter Linde och visar Söderberg i steget. Den tillkom på initiativ av Söderbergsällskapet, som finansierade statyn med hjälp av en insamling. Statyn invigdes i september 2010, då den överlämnades som en gåva till Stockholms stad.

Två månader senare vandaliserades statyn; okända gärningsmän bröt eller sågade av den krökta och förgyllda kryckan på käppen. Peter Linde ersatte kryckan med en starkare konstruktion, men i april i år försvann alltså även den. Den nya kryckan har liksom den tidigare gjutits på Herman Bergmans Konstgjuteri.

img_7490

Höstens program 2016

Torsdag 8 september hölls det första mötet i höstens bokcirkel om Martin Bircks ungdom på Thielska galleriet, Blockhusudden i Stockholm. Liksom bokcirkeln om Doktor Glas för två år sedan och om Förvillelser förra året leds även årets cirkel av sällskapets ordförande Nils O. Sjöstrand. Detaljerad information om bokcirkeln finns på Thielska galleriets hemsida, http://www.thielska-galleriet.se/kalender/bokcirkel-martin-bircks-ungdom-av-hjalmar-soderberg/. Övriga datum för bokcirkelns möten är den 15 september, 29 september och 20 oktober.

Lördag 15 oktober ledde sällskapets ordförande Nils O. Sjöstrand en vandring på Norra begravningsplatsens äldsta del. Bland annat besöktes gravar med Söderbergs personliga bekanta och gravar med anknytning till Martin Bircks ungdom, Doktor Glas, Hjärtats oro, Den allvarsamma leken, ett antal noveller samt miljöer i Söderbergs Stockholm, som Hotell Rydberg.

Söndag 16 oktober ledde ordföranden en andra vandring på Norra begravninsplatsen, bland annat till gravar med Söderbergs personliga bekanta och gravar med anknytning till Förvillelser, Doktor Glas, Hjärtats oro, Den allvarsamma leken, Aftonstjärnan, Gertrud och Stockholmskrönikorna samt några noveller.

Lördag 12 november föreläste psykiatrikern och förre överläkaren Lars Sjöstrand  om Hjalmar Söderberg och Charles Baudelaire i Samlingssal 1, Östermalms föreningsråd. Charles Baudelaire (1821-67) var en av 1800-talets mest stilbildande författare. Utan honom är symbolismen i den form som den fick knappast tänkbar. Hans leverne, hans omfattande drogbruk och hans ofta fräna yttranden väckte på sin tid skandal. Som så många i sin generation inspirerades Hjalmar Söderberg av Baudelaire. Han översatte bland annat två av dennes dikter. Översättningarna, ”Dålig munk” och ”De profundis clamavi”, publicerades i bulevardbladet Figaro 1893. Söderbergs egen dikt, ”Débauche” i samma tidning 1891 får nog både till sin titel och till sitt innehåll betraktas som påverkad av Baudelaire. Författaren och litteraturvetaren Reidar Ekner har t. o. m. menat att berättelserna i Söderbergs första novellsamling, Historietter (1898), skall ses som prosadikter i Baudelaires efterföljd.

Vårens program 2016

Vårens program  inleddes med årsmöte lördagen den 16 januari 2016, Hjalmardagen, i Svenska Akademiens högtidssal i Börshuset i Gamla stan.

Efter sedvanliga årsmötesförhandlingar talade journalisten och författaren Lars Ragnar Forssberg om Hjalmar Söderberg och Ernest Thiel – en säregen kärlekshistoria. Han gav under hösten ut den prisade boken Ernest Thiel – pengar och passion. Thiel och Söderberg hade en särskilt stark relation. I brev till Herbert Friedländer berättade Söderbergs änka Emilie att Thiel var den vän i Sverige som stod Söderbergs hjärta närmast.

Efter programmet samlades man till gemensam middag i Restaurang Kaffe-Gillets 1300-talsvalv, Trångsund 4.

13 februari  talade docent Gunnar Syrén vid en sammankomst i Östermalms föreningsråd om Hjalmar Söderbergs förhållande till Herman Bang.

Gunnar Syréhn, som höll ett föredrag för oss i mars 2015 och ett under Dragör-Köpenhamnsresan i oktober 2015, bor i Malmö, men har haft långvarig verksamhet på andra sidan sundet, bl. a. som svensk lektor vid Köpenhamns universitet under 14 år. Han skriver på en bok med arbetsnamnet Hjalmar Söderberg och Danmark.

Herman Bang (1857-1912) hör till de danska författare som Hjalmar Söderberg tog mycket starkt intryck av. Bangs porträtt fanns t. ex. på väggen i den unge Söderbergs lya.

23 april ledde sällskapets ordförande Nils O Sjöstrand en Vandring på Söder i Hjalmar Söderbergs fotspår. Omkring 20 medlemmar deltog. Vandringen inleddes med en kopp kaffe i förlaget Novellix lokaler på Tjärhovsgatan 19. Förlaget, som specialiserat sig på att ge ut noveller, gav några dagar tidigare ut fyra volymer med noveller av Hjalmar Söderberg: Blom, Porträttet, Aprilviolerna samt Tuschritningen och tre andra historietter (En kopp te, Duggregn och Spleen). Förlaget har tidigare gett ut Söderbergs novell Med strömmen.

Själva vandringen inleddes sedan utanför Folkungagatan 95, där Hjalmar Söderberg bodde med sin första hustru Märta (Abenius) en tid i en ny men kall och fuktig lägenhet, som ansågs ha förstört hälsan hos henne. Dottern Dora föddes där. Söder är inte en stadsdel som man omedelbart förknippar med Hjalmar Söderberg, berättade vandringsledaren Nils Sjöstrand vid Slussen, dit deltagarna tog sig med buss från Folkungagatan. Enligt Hasse Z utgjorde den gamla 1700-talskrogen Pelikan sydgräns för Söderbergs Stockholm. Denna krog försvann 1931 med sin gata i samband med dåtidens stora slussbygge.

Den fortsatta vandringen koncentrerades kring Brännkyrkagatan, som i sin gamla sträckning var stadsdelens utfartsled i sydväst. På den gatan går den frigivne fången i novellen ”Blom” och vi följde så gott det i dag går hans väg fram till gamla Hornstull, där han sedan går över den gamla bron till Liljeholmen. Vandringen avslutades sedan, efter ännu en bussresa, på den nuvarande restaurang Pelikan, som ligger på Blekingegatan.

IMG_4488 Nils O. Sjöstrand berättar vid Slussen.

Vårprogrammet avslutades lördagen den 4 juni  med ett föredrag i samlingssalen på Östermalms föreningsråd av sällskapets ordförande Nils O. Sjöstrand  om läkar- och prästporträtten i Hjalmar Söderbergs verk.

De mest berömda läkar- och prästporträtten i Hjalmar Söderbergs verk är Dr Glas och pastor Gregorius i Doktor Glas (1905). Redan 16 år tidigare hade emellertid den då 20-årige Hjalmar Söderberg ställt en ung präst mot en ung medicinare i en liten berättelse i Dagens Nyheter, ”Mulet, Jernvägsskizz”. De skulle följas av många andra läkar- och prästgestalter. Hjalmar Söderberg har skällts för att vara prästhatare. Det är en märklig beskyllning då flera av prästerna i hans verk är sympatiskt skildrade. Han skulle likaväl kunna beskyllas för att vara läkarhatare då långt ifrån alla av hans läkare är prydnader för läkarkåren.

 

”Gertrud” blir film igen

Hjalmar Söderbergs mest spelade drama, Gertrud (1907) ska än en gång bli film, den här gången med skådespelerskan Moa Gammel som regissör och kreativ producent. Hon skriver också manus tillsammans med författaren Karolina Ramqvist.

– Det var min idé, jag gjorde en modernisering av grundmanuset och nu skriver Karolina vidare med input från mig. Det är jättekul att jobba med Karolina, jag älskar hennes sätt att skriva och tolka kvinnliga karaktärer, säger Moa Gammel till Dagens Nyheter.

– Jag tackade ja, mycket för att jag tycker att Gertrud är en intressant och rolig karaktär att skildra, säger Karolina Ramqvist till SvT:s Kulturnyheterna.

Gertrud behåller sina karaktärsdrag från Söderbergs drama men flyttas i Ramqvists och Gammels version till Hollywood. Hon har förlorat ett barn när hon följer med sin man, som är tv-producent, till Los Angeles och börjar hänga i ett svenskt community.

– Den miljön känns så just nu. Svenskar som reser tillsammans med den här mediemiljön där tidens värderingar blir väldigt synliga, och kanske också lite löjliga, säger Karolina Ramqvist.
När filmen kommer bli klar kan hon inte svara på, men att den kommer bli av är enligt Ramqvist helt säkert. De arbetar just nu med finansieringen.

Vilka som kommer skådespela är inte heller klart. Men Karolina Ramqvist vet vem hon helst ser som Gertrud:

– Moa. Hon har det där som Gertrud har, en dragning till flera olika saker, ett sökande. Gertrud är en person som vill mycket, har filmroller, är före detta fotomodell, och hon vill också skriva. Rollen är som gjord för Moa även om hon själv säkert inte skulle säga det.

Gertrud filmades 1964 av den danske regissören Carl Dreyer, inspirerad av Sten Reins doktorsavhandling 1962, där Söderbergs älskarinna under åren 1902-06, Maria von Platen avslöjades som förebild för pjäsens titelperson. Ett år tidigare, 1963, gjorde regissören Bengt Lagerkvist en version för TV-teatern med Anita Björk som Gertrud. Ännu en TV-version gjordes 1999 med Ulla Gottlieb som regissör och Marie Richardson i titelrollen.

Söderberg på Thielska

Ett Hjalmar Söderberg-rum invigdes i mars 2014 på Thielska galleriet i Stockholm.

Hjalmar Söderberg var som bekant nära vän med bankiren och konstsamlaren Ernest Thiel och ofta gäst hos denne i hans palats på Blockhusudden, nuvarande Thielska galleriet. Det gästrum där Söderberg ofta övernattade har restaurerats efter en vattenskada. Det invigdes  i  samband med en visning av samlingarna av intendenten och museichefen Patrik Steorn.

I Söderbergrummet finns författarens skrivbord, som inköptes 1969 från en släkting till hans danska hustru Emilie. På väggen hänger Gerda Wallanders porträtt av honom från 1916 och fyra teckningar av hans hand: porträtt av hans far, hans faster samt två landskap. Däremot förvaras hans fickschackspel och några av hans brev till Thiel fortfarande i det så kallade arkivrummet på bottenvåningen.

Söderberg-Thielska2

Hjalmar Söderberg träffade Ernest Thiel på en bjudning hos Verner von Heidenstam och hans hustru i mellandagarna 1896. De blev snabbt vänner och i oktober följande år bjöd Thiel Söderberg på en resa till Paris. När de nådde Tyskland tvingades Thiel dock avbryta resan på grund av brådskande affärsangelägenheter, men Söderberg fortsatte ensam till den franska huvudstaden, på Thiels bekostnad.

Thiel stödde under lång tid Söderberg både praktiskt och ekonomiskt. Författaren bodde till exempel i Thiels hem under några perioder under arbetet både med Martin Bircks ungdom och Doktor Glas, och efter Söderbergs uppbrott från sitt äktenskap och flytt till Köpenhamn kunde han ibland placera sina tre barn på Thiels sommarställe i Neglinge, Saltsjöbaden. Söderberg uppgav i ett brev till Thiel några år in på 1900-talet att denne lånat honom sammanlagt över 10 000 kronor.

I Thiels palats på Blockhusudden, som stod färdigt 1907, träffade Söderberg ofta författare och konstnärer som Johannes V Jensen, Gustav Vigeland, Ferdinand Boberg, Marika Stiernstedt och Eugene Jansson.

Så här skildrar Marika Stiernstedt i sina memoarer Söderberg, som hon beskriver som oslagbart korrekt med ”en prydlighet som inte tillät några dammkorn på klädet”, i den thielska miljön:

”Han var utpräglad i varje tum, varje rörelse, litet långsam, inte så lite stel, cirklad som om äldre ämbetsmän hade varit hans förebild. Hans tal var lågmält. Med sin melodiska röst i svagt staccato uttryckte han sig inte ogärna i anekdotform. Vid riktigt gott humör sjöng han också. — Han satt där han satt, mycket lugnt, gärna hela kvällen på samma plats med en grogg intill sig och cigarren halvrökt, och vännerna lyssnade förtjust ifall hans klara, osvikligt rena tenor plötsligt svagt och svalt tonade fram i en romantisk melodi, en sentimental 1800-talsromans.

Då tycktes hans vanliga, lätta ironi eller självironi vika, då tillmätte han sig lite ferie, han drömde sig bort från det trista faktum att vår ungdom, vår ungdom ’rinner i droppar bort’ och att det Stockholm han kände och inom vilket han hittade – en ganska liten räjong – ohjälpligt måste komma att växa, svälla, och en dag bli oigenkännligt.”

Värden Ernest Thiel, som var en stark beundrare av den tyske filosofen Friedrich Nietzsche, gav i sina minnesanteckningar en lika uppskattande men också mörkare bild av Söderberg:

”Hans fina satir och kvicka skepsis tog allt som oftast hem spelet, då jag kom körande med Nietzsches grova artilleri i våra resonemang. — Dessemellan spelade vi passionerat schack med varandra. Jag, som annars alltid kröp i säng tidigt, kunde då sitta uppe halva nätterna, glömsk av tid och rum. Bågljuslamporna i galleriets glastak lyste som solar, det knäppte och knakade i väggarna bakom Munchs och Zorns mästerverk, medan ’bankdirektören’ och ’skriftställaren’ satt försjunkna i det ädla spelet. Han vid sitt whiskyglas, jag med min cigarr. Och betjänten Fredrik tassade tyst upp och ner för de blå mattorna i trappan, och väntade på att få gå och lägga sig.

När jag lagt mig satt Hjalle ensam kvar, med sin whisky och sina funderingar. Han drack mycket sådana nätter; och jag har aldrig kunnat fördra druckna människor. En gång fick han ett akut anfall av delirium. Han såg smådjävlar överallt, bakom möblerna och på tavlorna, och han förde ett sådant liv att jag måste skicka upp betjänten Fredrik för att mota honom i säng.

Vår vänskap blev bestående allt intill Hjalmar Söderbergs död. Vi spelade schack in i det sista, per korrespondens. Och då och då kom en bok från honom, eller en liten epistel med små funderingar om ett och annat i tiden.”

Att Hjalmar Söderberg tidvis kunde inta stora mängder whisky är väl belagt också av andra, säger Söderbergsällskapets ordförande Nils O Sjöstrand i en kommentar till Thiels uppgifter. Ingen annan stans talas dock om att Söderberg skulle ha haft delirium. Delerium tremens är ett mycket allvarligt tillstånd som knappast kureras med sänggående, varför det är föga sannolikt att Söderberg verkligen hade sådant, möjligen en alkoholhallucinos, men mest sannolikt är han denna gång bara var förvirrad i sitt rus.

Vänskapen mellan Thiel och Söderberg sattes på prov ibland, till exempel i samband med första världskriget – Ernest Thiel var till skillnad från Hjalmar Söderberg mycket tyskvänlig – men den bestod alltså ända till Söderbergs död 1941; Thiel gav ett handfast uttryck för den i sitt sista brev till Söderberg 1939, då han beskrev vänskapen som en av de verkliga ljuspunkterna i sitt liv. I brev till Herbert Friedländer berättade Söderbergs änka Emilie att Thiel var den vän i Sverige som stod Söderbergs hjärta närmast. Ernest Thiel avled 1947.

Den nära relationen mellan Söderberg och Thiel behandlas ingående av journalisten och författaren Lars Ragnar Forssberg i hans bok Ernest Thiel – pengar och passion, som kom ut hösten 2015. Vid sällskapets årsmöte i januari 2016 berättade Forssberg om vänskapen under titeln Hjalmar Söderberg och Ernest Thiel – en säregen kärlekshistoria. 

Kurt Mälarstedt