6 april. Visning av Carl Th Dreyers film ”Gertrud” efter Hjalmar Söderbergs roman. Oscarshemmet, Rigagatan 3.
1 juni (preliminärt). Föredrag av Nils O. Sjöstrand vid en ännu inte bestämd plats i det fria i Stockholm med anknytning till Hjalmar Söderberg. Denna programpunkt ersätter tidigare stadsvandringar.
Separat kallelse till dessa möten kommer senare.
Vårprogrammet inleddes med årsmöte lördagen den 20 januari. Antalet medlemmar i sällskapet har sjunkit till 130, till en del på grund av pandemin. Styrelsen diskuterar olika sätt att öka medlemsantalet. I ett meddelande före årsmötet noterade ordföranden Gustaf Neander att flera försök gjorts med medlemsrekrytering via annonser i Parnass (De Litterära Sällskapens tidskrifdt) men att detta inte haft någon framgång. ”Vi bedömer att det bästa sättet att behålla och att rekrytera nya medlemmar är att sällskapet har ett attraktivt mötesprogram och att alla medlemmarna i sällskapet sprider kunskap om vår verksamhet.” Antalet hedersmedlemmar i sällskapet är nu tio och antalet ständiga medlemmar fem. Medlemmarna i den sittande styrelsen omvaldes.
Efter årsmötesförhandlingarna höll sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand ett föredrag om Martyren Kaj Munk och Hjalmar Söderberg. Årsmötet avslutades med gemensam middag på Restaurang Högkvarteret.
Även vid sällskapets möte lördagen den 16 mars svarade Nils O. Sjöstrand för programmet, med ett föredrag om vänkretsen kring Hjalmar Söderberg.
Söderbergs äldsta vänner var Bo Bergman och Carl G Laurin – skolkamrater redan i Ladugårdslandsskolan och därefter i Norra Latin, även om de tre gick i olika klasser. Laurin var nog Söderbergs mest trofaste vän, konstaterade Nils. Förhållandet med Bo Bergman var inte lika rättframts som det med Laurin. Det berodde nog bland annat på att Bergman var mer konventionell än Söderberg och framför allt kanske på att Bergman var tyskvänlig under första världskriget medan Söderberg stödde ententen. Det är också värt att n åter att Carl G Laurin tog initiativet till antologin Vängåvan, som kom ut på Hjalmar Söderbergs 50-årsdag den 2 juli 1919; avkastningen på förtjänsten av boken tillföll Söderberg, till en början med 500 kronor per år.
_ Men varken Bergman eller Laurin förstod sig egentligen på Söderbergs roman Doktor Glas, noterade Nils.
När Söderberg på 1890-talet började skriva recensioner och noveller på allvar vidgades hans vänkrets till bland andra Per Hallström, Edvard Alkman, Ernest Thiel, som också blev Söderbergs mecenat, och dennes andra hustru Signe Maria Thiel. I själva verket kände Söderberg Signe Thiel innan han träffade Ernest Thiel.
Och sedan växte förstås vänkretsen med en lång rad författare, bland andra Oscar Levertin (Söderberg var på väg till honom med ett dedicerat exemplar av skådespelet Gertrud när han nåddes av nyheten att Levertin hastig avlidit), Verner von Heidenstam, Henning Berger (en vänskap som fortsatte under Söderbergs tid i Köpenhamn), Henning von Melsted och Gustaf Hellström. De båda senare hade ju liksom Söderberg också kärleksförbindelser med Maria von Platen.
På vänlistan fanns också författare som Tor Hedberg, John Landquist, Sven Lidman och Sigfried Siewerts. Av de vänner som Hjalmar Söderberg hade under sin tid i Köpenhamn var Georg Brandes sannolikt den mest uppskattade.