Kategoriarkiv: Aktuellt

Ny webbredaktör sökes

Kurt Mälarstedt har varit vår förträfflige WEB-redaktör under många år men vill nu lämna över ansvaret för vår hemsida. Känner du dig kallad och har lite kunskap inom det området? Kontakta då någon av oss i styrelsen. Kurt är förstås beredd att introducera en ny redaktör i arbetet.

Gustaf Neander, Söderbergsällskapets ordförande

Nya bilder på Eugénie Riwkin och Mikael Söderberg

Nygifta. Mikael Söderberg och Eugénie Riwkin, julafton 1927. Foto: Anna Riwkin. Judiska museets arkiv.

Torsdagen den 23 februari besökte Söderbergsällskapet Judiska museet i Gamla Stan för visning av museet och ett program om Mikael Söderberg, Hjalmar Söderbergs yngste son, och hans hustru Eugénie, född Riwkin och hennes familj . Sällskapets ordförande Gustaf Neander berättade om Mikael, hans liv och hans författarskap.  Andreas Schein, antikvarie på museet presenterade ett hittills okänt och mycket intressant material om paret presenteras

I museets samlingar hade man hittat en kartong med material från fotografen Anna Riwkins, Eugénies syster, verksamhet som fotograf. I materialet fanns ett antal tidigare okända men fukt- och mögelskadade bilder. Nu har bilderna restaurerats och digitaliserats. Bland bilderna fanns några bilder på Eugénie och Mikael som nygifta och en bild på ett antal framträdande personer som spelade en viktig roll för tidskriften Spektrum, inklusive Mikael Söderberg och delar av familjerna Riwkin och Brick. I det nyupptäckta materialet ingår också Mikael Söderbergs studentbetyg (över lag mycket goda) från Whitlockska skolan.

Intresset för evenemanget var så stort att alla inte fick plats. Det kommer därför att upprepas torsdagen den 30 mars kl 18. Här en länk för närmare information och anmälan.

Mikael Söderberg. Foto: Anna Riwkin. Judiska museets arkiv.

Kommande program

Lördagen den 22 april. Catarina Antonsson berättar om sin släkting Lisa Andersson, en orättvist behandlad hushållerska och vårdnadshavare av Hjalmar Söderbergs barn Dora, Tom och Mikael. Lokal: Oscarshemmet, Rigagatan 3.

Lördagen den 3 juni. Sällskapets medlem Hugo Sandelin, lärare vid Kungsholmens gymnasium i Stockholm, berättar om hur han använder Hjalmar Söderberg och hans verk i sin undervisning. Lokal: Oscarshemmet, Rigagatan 3.

VÅRENS TIDIGARE PROGRAM.

Lördagen den 4 februari höll Söderbergsällskapet sitt årsmöte, den här gången i Oscarshemmet, Rigagatan 3, Stockholm och inte som många år tidigare i Svenska Akademiens högtidssal i Börshuset eftersom akademien höjt hyran till en nivå som sällskapets ekonomi inte klarar av. Årsmötet accepterade styrelsens förslag att höja årsavgiften till 200 kr för enskild medlem och 350 kr för makar. Söderbergsällskap VB 2021-2022. Och Sällskapets ekonomi.

Efter sedvanliga årsmötesförhandlingar talade sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand över ett tema hos Hjalmar Söderberg: ”Hunden som människa och människan som hund”. Därefter samlades ett stort antal medlemmar för middag på Restaurang Högkvarteret.

Torsdagen den 23 februari besökte sällskapet Judiska museet i Gamla Stan, för visning av museet och information om nytt material som hittats i museets arkiv. Se ovan.

Lördagen den 18 mars höll sällskapets vice ordförande Lars Sjöstrand ett föredrag på Oscarshemmet om  Runar Schild – finlandssvensk författare och frände till Hjalmar Söderberg. Föredraget kan ses som en förberedelse till Söderbergsällskapets planerade resa till Helsingfors i slutet av augusti.

Dagmar i metoo-perspektiv

Regissören Rebecca Örtmans pjäs Dagmar gavs som en läsning med efterföljande samtal på scenen Kilen i Kulturhuset söndagen den 26 februari. Pjäsen handlar förstås om Arvid Stjärnbloms hustru i Den allvarsamma leken, men ur ett metoo-perspektiv. Här en länk till biljetter och mer information.

Pjäsen har sedan någon tid kunnat avlyssnas som ljuddrama på  Dramaqueen, en podd som erbjuder både lyssning och film med klassisk, nyskriven och oprövad dramatik i kortformat genom readings, en enklare läsning av dramat. Här en länk: https://www.dramaqueen.nu.

Dagmar står förstås i dialog med Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken (1912) och Gun-Britt Sundströms roman För Lydia (1973). I Dagmar är kärlekshistorien flyttad till samtiden och efterdyningarna av #metoo. I detta spänningsfält utspelar sig historien. Medan Söderberg berättade historien ur Arvid Stjärnbloms perspektiv och Lydia berättade den ur Lydia Stilles perspektiv berättas den här ur Arvids hustru Dagmars perspektiv. Så här sammanfattas Dagmar på Dramaqueens hemsida:

”Dagmar konfronterar Arvid när han chattat med Lydia Stille. Arvid erkänner att han och Lydia har en relation. Dagmar ställer ett ultimatum att Arvid måste lämna Lydia om Dagmar ska kunna förlåta. När dramat startar har Arvid rest iväg över helgen för att fundera över sina känslor inför Lydia och Dagmar, vem ska han välja? Dagmar är ställd i ett pausläge, i pausens smärtpunkt lever hon i hopp och förtvivlan. I möte med kvinnor från olika generationer — sin syster, sina döttrar, väninnor och i samtal med älskarinnan — får hon nya perspektiv. I väntan på att Arvid ska bestämma sig förändras hon själv. När gryningen kommer, och Dagmar hör hur Arvid sätter nyckeln i tamburdörren, har hon själv fattat ett avgörande beslut.”

Kurt Mälarstedt

Hjalmar Söderberg i ett dockspel

Bland de handdockor som visas på den stora Isaac Grünewald-utställningen på Waldemarsudde finns en docka som föreställer Hjalmar Söderberg. Grünewald har av någon anledning framställt den alltid så sofistikerade författaren illa grinande. I montern ligger Hjalle-dockan framför fyra andra dockor.

 

Dockorna användes i en liten föreställning i samband med salongsvärdinnan Anna Thiels 50-årsdag 1913 och kanske också vid något annat tillfälle i hennes hem på Floragatan i Stockholm. Föreställningen hette ”I väntan på middagen” och hade skrivits av Annas och Ernest Thiels äldsta dotter Signe, gift Henschen. Den består av samtal mellan några av de tidens kulturpersonligheter som hade samlats för en middag hos Anna Thiel, däribland förutom Söderberg konstnären Oscar Björk och skalden Verner von Heidenstam och hans hustru Vera.

Hjalmar Söderberg har bara några få repliker i dockspelet:

_ God dag, säger han till värdinnan. Aj, jag tappade cigarren! Och brände hål på mattan. Förlåt! Jag ville bara säga att jag inte kan äta middag här för jag ska spela schack med Ernest. Jag måste ha revansch.

_ Mycket nöje då! Men revansch, det får ni aldrig av Ernest, svarar Anna Thiel, huvudpersonen i dockspelet.

Replikskiftet påminner om en incident som Helena Henschen, barnbarn till Signe Henschen, återger i sin bok Hon älskade, som handlar om hennes farmor. Signe hade vid ett tillfälle i tonåren haft ett hetsigt meningsutbyte med Verner von Heidenstam om den ryske författaren Leo Tolstoj. Hjalmar Söderberg hade ingripit och dragit henne åt sidan.

”Med cigarren i handen viftar han stolt med ett halvskrivet pappersark som han ber henne läsa. Askan flyger i luften.”

Grünewaldutställningen på Waldemarsudde söndagen den 12 februari. Söderberg- och de andra dockorna får då återvända till Scenkonstmuseet i Stockholm. Även Signe Henschens manuskript till föreställningen har bevarats.

Här en länk till en längre artikel om detta.

Kurt Mälarstedt

20 december, 2022

Hjalmar Söderberg i Peter Lindes vackra version, utanför Kungliga Biblioteket i Stockholm, är sedan någon tid försedd med en gulgrön virkad halsduk försedd med lila hjärtan. Färgerna harmoniserar kanske inte så bra med de röda handskarna i Söderbergs vänstra hand. Men av någon anledning finns det anledning att förmoda att författaren själv skulle gilla regnvattenpärlan i sitt vänstra öra denna dag.

Doktor Glas som musik

Hjalmar Söderbergs verk har som bekant inspirerat många författare till vidarediktning. Hans verk har också tolkats i musikform av flera kompositörer. Nu är det dags igen: Orvar Nilsson, som studerar gitarr och komposition på Kungliga Musikhögskolan presenterade tillsammans med en orkester vid namn Glasorkestern i våras som sitt examensarbete Söderbergs roman  Doktor Glas (1905) i form m av en instrumentell berättelse. Den 20 december framfördes verket av samma orkestern för första gången offentligt på Aliasteatern, Hälsingegatan 3, i Stockholm.

Orvar Nilsson skriver i ett meddelande till hemsidan att han gestaltar historien om Tyko Glas med verktyg ur den programmusikaliska traditionen.

”Tykos existentiella grubblerier mynnar här ut i en instrumental berättelse färgad av det skandinaviska vemodet. Tonspråket är hämtat från både jazzen och den orkestrala klassiska musiken, med inspiration från såväl John Coltrane som Brian Blade, Wagner som J. S. Bach. Verket hålls samman av det rytmiska driv som jazzkvartetten skapar och varvar pampiga orkestrala passager med mindre ensemblekonstellationer.”

Glasorkestern består av unga musiker, de flesta elever på Musikhögskolan med olika inritning: klassisk musik, folkmusik, jazztradition.

Här kan man lyssna till ett utdrag ur verket.

 

 

Kai Attorps till minne

Söderbergsällskapets hedersledamot Kaj Attorps avled den 13 november efter en längre tids sjukdom. Han efterlämnar makan Rita, sonen Andreas med familj, brodern Thomas och brorsbarn.

Kaj var son till litteraturhistorikern, kritikern och kulturjournalisten i Svenska Dagbladet Gösta Attorps och dennes maka Gunnel f Kranck. Kaj och hans yngre bröder växte upp i Djursholm. Han blev gymnasielärare, författare, litteraturkritiker, framför allt i SvD, och debattör i den tidningen och i andra.

Bland Kajs böcker må nämnas: Gredelins längtan, Arthur Knapps resa, Liv för liv, Det är inte lätt att vara vuxen och samlingsverken 14 moderna romaner (tills m Tomas Oliv), Dikter om dig och världen (tills m Urban Andersson), Dikter om livet och döden, Dikter om kärleken, Han önskade att hans älskade vore död, Svenska kärleksbrev och Lilla snapsviseboken samt citatsamlingarna Varför sa räven att det var surt?, Varför är en fågel i handen bättre än tio i skogen? och Jag tror på köttets lust och på själens obotliga ensamhet: Hjalmar Söderberg: de bästa citaten.

Kaj Attorps var ledamot av Söderbergsällskapets styrelse i flera år och höll föredrag om Hjalmar Söderberg för Sällskapet och allmänheten. Hans kärlek till dennes författarskap var oskrymtad, rak, rättfram, omutlig och stridbar. Det visade han inte minst i den fina inledningen i boken med de bästa citaten från Hjalmar Söderbergs verk. Inledningen, ”Hjalmar Söderberg – vår samtida”, trycktes upp som nummer 27 i Söderbergsällskaps skriftserie till 150-års jubiléet av Söderbergs födelse 2019.

Temperamentfullt, kompromisslöst, åskådligt och tydligt framhåller Kaj Attorps hur Hjalmar Söderberg nedvärderats av tidiga litteraturvetare men alltid uppskattats av bokälskare och nu är den mest levande av det sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets svenska prosaförfattare. Att Hjalmar Söderberg var en god stilist medgav även dåtida kritiker som Fredrik Böök, Gunnar Castrén och Carl David av Wirsén men skällde sedan ned honom. Kaj Attorps betonar att ”I det långa loppet är stilen allt (och naturligtvis vad stilen uttrycker, dess innehåll)”. ”Söderbergs språk är ett mirakel” fastslår Attorps och pekar på stilen, språket som den avgörande faktorn för Söderbergs överlevnad och samtidighet; till slut började även yngre litteraturvetare uppskatta Söderberg och det gamla gnället om bristande fantasi och rationell inskränkthet upphörde även i handböckerna.

Kaj Attorps stora övertygelsevisshet när det gällde de egna ställningstagandena kunde försvåra för att inte säga omöjliggöra för honom att se något i andras ståndpunkter. Någon förhandlare var han inte, men den stora värmen i hans personlighet bakom den ibland arga ytan var försonande. Man tyckte mycket om honom sådan han var. Vi saknar honom.

Nils O. Sjöstrand, tidigare ordförande i Söderbergsällskapet, Gustaf Neander, nuvarande ordförande i Söderbergsällskapet.

Höstens program 2022

Höstprogrammet inleddes helgen den 27-28 augusti med att ett 20-tal medlemmar iSöderbergsällskapet besökte Kristianstad, där Hjalmar Söderberg arbetade på Nyaste Kristianstadsbladet i knappt fem månader 1891-92. Trots att han inte trivdes särskilt bra i Kristianstad blev det en produktiv tid som fick stor betydelse för hans vidare utveckling som författare.

På lördagen talade sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand om vad Söderberg skrev i tidningen i vitt skilda ämnen. Kurt Mälarstedt berättar om Maria von Platen, som bodde i Kristianstad när hon läste Martin Bircks ungdom och blev så betagen att hon skrev ett anonymt brev till författaren, ett brev som ledde till den kärleksrelation som kom att påverka hans författarskap i grunden. Båda föredragen kommer att publiceras här på hemsidan inom kort.

På söndagen ledde Gustaf Hellström-sällskapets förra ordförande Disa Lundgren och dess medlem Viveca Dettmark en stadsvandring om Kristianstads historia och författaren Gustaf Hellström, som var född i staden. Programmet avslutades  med ett föredrag av Disa Lundgren om Gustaf Hellström som korrespondent i London, USA och Paris och hans reportageresa till Tyskland 1933.

22 – 25 september  deltog Söderbergsällskapet i Bokmässan i Göteborg och delade som tidigare  monter med Strindbergssällskapet och Fogelströmsällskapet. Sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand höll två föredrag på De Litterära Sällskapens scen, dels under rubriken ”Kyrkofadern Papinianus. Hjalmar Söderbergs inlägg i Dreyfusaffären”, fredagen den 23 september, dels under rubriken ”Hunden som människa och människan som hund. Ett tema hos Hjalmar Söderberg” fredagen den 24 september. Här en bild från det andra föredraget. Hunden på bilden har egentligen ingenting att göra med Hjalmar Söderberg, som inte hade någon hund någon gång under sitt liv.

Den 19 november skulle Carl Th Dreyers film Gertrud (1964) ha visats vid sällskapets möte i Oscarshemmet, men visningen kunde inte genomföras på grund av tekniska problem. I stället visades Pernilla Augusts filmatisering av Den allvarsamma leken från 2016 med Karin Franz Körlof och Sverrir Gudnason i de ledande rollerna som Lydia Stille och Arvid Stjärnblom.

Före visningen av denna film berättade Kurt Mälarstedt som planerat ändå något om Hjalmar Söderbergs drama Gertrud (1907) och om bakgrunden i författarens kärleksförbindelse med Maria von Platen mellan 1902 och 1906.

Den 3 december höll sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand håller ett föredrag på Oscarshemmet om författaren Alfred Hedenstierna, signaturen Sigurd, under rubriken ”Sigurd och hans mission enligt Hjalmar Söderberg”.

I slutet av 1800-talet var Alfred Hedenstierna, signaturen Sigurd, Sveriges mest lästa författare. Han var Smålandspostens redaktör och ägare, hans ”Kaleidoskop” publicerades även i många andra tidningar och hans samlingsvolymer av folkskildringar och humoresker (1-2 om året) var årets bästsäljare. August Strindberg, som var en tävlingsmänniska, ville slå ”Smålandspelle” i dennes paradgren. Det blev Hemsöborna (och senare Skärkarlsliv). Strindbergs seger var ingalunda omedelbart given utan tydliggjordes först med tiden, och den stora glömska som drabbade Sigurd en bit in på 1900-talet.  Hjalmar Söderberg tog inte upp någon litterär tävlan med den folkkäre adelsmannen utan behandlade denne ironiskt i sin ”Stockholmskrönika” och andra alster men han ansåg att den konservative Sigurd hade en mission.

Den mission som Hjalmar Söderberg hade i tankarna var att Sigurd, vars produktion numera alltså till största delen är glömd, kanske ändå kunde leda till att hans många läsare i slutet av 1800-talet sökte sig vidare till det som Söderberg i sin recension av Herrskapet Helleviks brunnsresa betecknade som ”den egentliga skönlitteraturen”. Nils Sjöstrand gav ett exempel; efter en äldre släktings död för några år sedan fann han på hennes vind en kartong med ett stort antal verk av Sigurd som hade införskaffats av ännu äldre släktingar och bar deras namnteckningar. Men Martin Bircks ungdom och Doktor Glas med samma namnteckningar fanns i bokhyllorna i villans salonger. Sigurds böcker hade degraderats till en vindskartong medan Hjalmar Söderbergs fick stå kvar i bokhyllorna.