Hjalmar Söderbergs verk lockar ganska ofta svenska tonsättare. Nu har Mats Larsson Gothe, som komponerar i många olika genrer, skrivit en ”kammaroperamelodram” med titeln Ringen baserad på romanfragmentet Ringen med de vises sten som Söderberg arbetade med 1910 men aldrig fullbordade.
Librettot har skrivits av en medlem i Söderbergsällskapet, regissören Elisabet Ljungar. Verket skulle ha haft urpremiär redan våren men föreställningen uppsköts på grund av coronaepidemin. Nu gavs det i stället på Teaterverket Svea, fd Teater Pero, Sveavägen 114, Stockholm söndagen den 15 november. Gabriel Suovanen (baryton), Cecilia Zilliacus (violin), Victoria Power (viola) och Kati Raitinen (violoncell) medverkade.
Romanfragmentet är helt unikt i Söderbergs prosaproduktion, en burlesk samtidssatir som författaren själv i ett brev till förläggaren Karl Otto Bonnier beskrev som sin ”röfvarroman för den mognare ungdomen”. Kärlek, könsidentitet och till och med könsbyte bildar fond för de satiriska inslagen.
En bidragande orsak till att Söderberg aldrig fullbordade denna roman var nog att hans blivande danska hustru Emilie Voss 1910 väntade deras barn och att de reste till Tyskland för barnets födelse. Söderberg själv publicerade romanfragmentet först i en festskrift till Hasse Z på dennes 50-årsdag 1927 under titeln Förvandlingens ring. En något längre version av fragmentet publicerades under titeln Ringen med de vises sten i tidskriften Ord och Bild 1963 med en kommentar av litteraturvetaren Sten Rein.
Hur kommer det sig att det nu blivit en ”kammaroperamelodram” av detta romanfragment?
Elisabet Ljungar berättar att hon läste texten med stor behållning redan på 1980-talet. Det dröjde nästan trettio år innan det åter dök upp i hennes tankar, och då som ett möjligt samarbetsprojekt med tonsättaren Mats Larsson Gothe som en fortsättning på det samarbete de inledde med en opera baserad på P-O Enquists roman Boken om Blanche och Marie. Operan blev bland annat en bejublad föreställning på Norrlandsoperan 2014.
_Mats läste texten och blev också begeistrad. Vi kände att vi ville pröva ett helt annat format, och så växte idén om en kammaroperamelodram fram, skriver Elisabet Ljungar i ett mejl.
Så här sammanfattar Elisabet Ljungar bakgrunden till Ringen:
”Berättelsen börjar på anrika Café Anglais, i klirret av whiskygroggar och det lätta diset av cigarrök. Här möter vi Ulrik Altargranath, som genom olika omständigheter får låna en ring. Denna ring bär en sällsam kraft: i det ögonblick bäraren trär den på sitt finger förvandlas denne till sig själv – fast av motsatt kön. Ägaren till ringen, herr de Muckadell, förklarar ringens potential:
’Har ni aldrig tänkt på det djupt tragiska i det förhållandet att människosläktet är delat i två hälfter och att var människa från vaggan till graven måste tillhöra antingen den ena eller den andra – måste vara antingen man eller kvinna? Från vaggan till graven är människan dömd att se livet antingen med mannens eller kvinnans ögon.’
Frågan om könskonventioner är evig. Söderberg ger inga svar. Han ställer tidlösa och högaktuella frågor – att bära med oss från salongen och ut på gatan.”
Kurt Mälarstedt