Hjalmar Söderberg på Svenska Akademien

 

Svenska Akademien hyllade den 29 april Hjalmar Söderberg som i år fyller 150 med ett program i serien ”Kvällar på Svenska Akademien”. Därmed blåstes nytt liv i denna programserie som legat nere sedan 2011, noterade den ständige sekreteraren Anders Olsson i sitt inledningsanförande.

Kvällens fyra deltagare – författarna Kerstin Ekman, Per Wästberg, Jesper Högström och Söderbergsällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand – delgav oss personliga och naturligtvis välformulerade insikter om Hjalmar Söderberg och hans författarskap. Intressanta trådar vävdes mellan deltagarnas anföranden.

Autofiktion inom skönlitteraturen var en tråd. Kerstin Ekman talade i sitt anförande engagerat om autofiktion som en till synes nutida företeelse som hon inte gillar. Men läsarna gör ett misstag om de tror att författare bara skildrar sig själva när de hämtar stoff ur verkligheten till sina romaner, sade hon. En stund senare talade Jesper Högström om att Söderberg faktiskt använde händelser ur sin egen kärleksförbindelse med Maria von Platen i både skådespelet Gertrud och romanen Den allvarsamma leken.

Författaren och akademiledamoten Per Hallström (1866-1960) var en annan tråd. Beträffande Söderberg och Svenska Akademien nämnde Per Wästberg att det hade varit svårt att se Hjalmar Söderberg vid samma bord som Sven Hedin och Fredrik Böök. Men Per Hallström, ”tyskvän även han”, kanske hade gått an eftersom Söderberg ändå hade höga tankar om hans konstnärskap, sade Per Wästberg.

En stund senare lade Jesper Högström fram en högst trolig förklaring till varför Söderberg blev ursinnig när han läste Per Hallströms komedi ”Erotikon” (1908) i bokform; det berodde på att han kände sig träffad och utpekad i en av rollerna i pjäsen, en författare som i ett av sina verk skildrar en utomäktenskaplig förbindelse av samma slag som den Söderberg hade med Maria von Platen.

Kerstin Ekman berättade vackert om Söderbergs litterära röst, inte den fysiska röst hon aldrig hört utan författarrösten, ”en röst som talar till mig”, och om hur hon i sömnlöshet ofta tar ned ett av Söderbergs verk ur bokhyllan, även något av de mindre kända, till exempel Jahves eld, Detta verk beskriver Jesper Högström i sin Söderberg-biografi Lusten och ensamheten som ”endast för specialintresserade”. Kerstin Ekman sade att hon finner det roligt och fyndigt, inte minst för att Söderberg där på ett något ironiskt sätt väcker liv i några viktiga personer ur tidigare verk, som Martin Birck, doktor Glas och Merkel.

Hennes anförande publicerade några dagar senare, i något förkortad form, i Dagens Nyheter: https://dagens.dn.se/#pages/232367/2/8

Kerstin Ekman gav 2009 ut romanen Mordets praktik som kan ses som ett svar, en reaktion, kanske en lek med Söderbergs Doktor Glas. Romanerna talar med varandra, mordets teori ställs mot mordets praktik, sade hon när jag intervjuade henne i ämnet 2009.

Hon valdes in i Svenska Akademien 1978 på stol nummer 15 men lämnade i praktiken arbetet i akademien 1989 på grund av Salmon Rushdie-affären. Akademien beviljade henne formellt utträde i maj 2018. Nils O. Sjöstrand noterade i sitt inledningsanförande bland annat ett samband mellan Hjalmar Söderberg och Kerstin Ekman i hennes konflikt med akademien om Rushdie: i sin skrift ”Rätten att häda” (1994) tog Kerstin Ekman avstamp i Söderbergs inställning.

Per Wästberg, invald i Svenska Akademien 1997 på stol nummer 12, hade inte överraskande mycket att berätta om sina relationer till Hjalmar Söderberg, låt vara indirekta. De inleddes med att han i sin studentuppsats lutade sig så mycket mot Martin Bircks ungdom att den inte fick högsta betyg, fortsatte med att han som 17-åring recenserade Bo Bergmans minnesteckning över vännen Söderberg 1951 och till att han i mer mogen ålder kom att umgås med Bo Bergman, träffa Söderbergs dotter Dora, hushållerskan Lisa Andersson och Anna Sjöberg, Nike, som hade en relation med Oscar Levertin men som sade sig ha haft en passion för Hjalmar Söderberg.

Per Wästberg om Hjalmar Söderberg: ”Litteraturen föreföll honom vara både slit och undanflykt — men under en förklädnad av organiserad lättja satte han ihop bokstäver som glöder än — han kunde se tillvaron som ett skådespel, men som sanningsvittne genomskådade han lögn och förställning — om hans personer syns viljesvaga blev han själv med åren allt mer viljestark.”

Jesper Högström hävdade i sitt anförande att en grundkänsla hos Hjalmar Söderberg var ”att stå utanför livet, att vara en författare som parasiterade på erfarenheter han i grunden stod utanför” Han klagade under hela sitt författarliv på att han hade dålig fantasi, att han hade problem med att hitta på. Men ”Hjalmar Söderberg var en författare med en oerhörd förmåga att tänka i flera led, en schackspelare. Han var också i djupet av sitt hjärta solidarisk med livets förlorare.”

Jesper Högström avslutade vackert sitt anförande med att konstatera att Söderbergs blandning av ironi och medkänsla gör att hans romaner lever än idag.

Nils O. Sjöstrand talade om mottagandet av Hjalmar Söderbergs verk under 130 år. Medan Söderbergs noveller redan från början berömdes av kritikerna mottogs romanerna mera kyligt. Förvillelser blev i stort sett utskälld 1895 men återupprättades 43 år senare i och med den berömda lyxupplagan med Adolf Hallmans illustrationer. Martin Bircks ungdom mottogs väl 1901  medan Doktor Glas fick ett onådigt mottagande fem år senare, liksom Den allvarsamma leken 1912.

De två senare romanerna kom dock senare att uppskattas enormt, både av kritiker och läsare, vilket inte minst tar sig uttryck i att de kommer ut i ständigt nya upplagor. Bara sedan millenieskiftet av Doktor Glas kommit ut i över trettio upplagor. Romanen har nu också översatts till över trettio främmande språk.

Så varför lever Hjalmar Söderbergs verk, till skillnad från de flesta av hans samtida författares?

Därför att han skriver rakt och klart på ett så utsökt språk och har något att säga, fastslog Nils O. Sjöstrand.

Ja, det var en bra kväll på Svenska Akademien.

Kurt Mälarstedt

 

 

Nils O. Sjöstrand, Anders Olsson, Kerstin Ekman, Jesper Högström, Per Wästberg.