Samtliga programpunkter hålls på Oscarshemmet, Rigagatan 3, Stockholm.

Torsdagen den 15 maj kl 17.30. Författaren Malin Lindroth talar om sin roman En annan Doktor Glas, inspirerad av äktenskapet mellan Hjalmar Söderberg och hans hustru Märta. Se vidare i en artikel nedan.

Söndagen den 15 juni kl 17.00. Föredrag av Lars Sjöstrand, psykiater och vice ordförande i Söderbergsällskapet, om Doktor Glas personlighet och det undermedvetna. Föredraget är en uppdatering av ett föredrag som Lars Sjöstrand höll 2005.

Vårens program inleddes den 27 fabruari med en visning av en filmatisering från 1942 av av Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas i regi av Söderbergs svärson Rune Carlsten med Georg Rydeberg som doktor Glas, Irma Christenson som Helga Gregorius och regissören själv som pastor Gregorius. Filmen har beskrivits som konstnärligt anspråksfull för tiden, med avancerade dubbelexponeringar, återblickar och hallucinatoriska framtidsbilder. Den fick genomgående god kritik av recensenterna. Georg Svensson i BLM betecknade filmen som ”ett av de mera lyckade exemplen på överflyttningen av ett litterärt verk till film”.

Tina Hamrin-Dahl

Söndagen den 27 april höll religionshistorikern Tina Hamrin-Dahl, medlem i Söderbergsällskapets styrelse, ett föredrag om Hjalmar Söderbergs tänkebok Hjärtats oro (1909). Föredraget var en respons på Norströmmanuskriptet. Vitalis Norström (1856-1916) var filosof och professor vid Göteborgs Högskola. Han satt även i Svenska Akademien. Han blev en av sekelskiftets mest framträdande svenska kulturdebattörer. Han hade en kristen grundhållning och levererade ofta en skarp kritik mot företeelser i den moderna kulturen. Det stora inflytande hans filosofi och kulturkritik utövade på hans samtid kan inte sägas ha överlevt hans död. Här finns en något förkortad version av Tina Hamrin-Dahls föredrag.

”Därför är incelmannen Doktor Glas ständigt aktuell” löd rubriken på en artikel om Hjalmar Söderberg av författaren Jesper Högström som publicerades i Dagens Nyheter den 5 april. Artikeln handlade bland annat om Söderbergs syn på kvinnor och väckte både beröm och kritik bland läsarna. Kritiken formulerades skarpast av författaren Gun-Britt Sundström i en replik publicerad i Dagens Nyheter den 11 april under rubriken ”Låt honom vila i frid. Jag protesterar mot att Hjalmar Söderberg förknippas med vilseledande modeord”. (På dn.se publicerades artikeln under rubriken ”Gun-Britt Sundström: Även jag är svag för Hjalmar Söderberg på fruntimmersvis”.)

Här en länk till Jesper Högströms artikel i Dagens Nyheter, och här en länk till Gun-Britt Sundströms replik, och här en länk till Jesper Högströms replik.

Under fliken Texter finns en länk till en tidigare artikel av Gun-Britt Sundström om Hjalmar Söderbergs kvinnosyn, publicerad i programbladet till Hans Alfredsons uppsättning av  Söderbergs pjäs Aftonstjärnan på Berns i Stockholm 1983.

Långläsningen på Trettondagen 2025 från Hasselbacken på Djurgården av Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas (1905) på SvT blev en fantastiskt fin upplevelse. Sändningen inleddes på SvT2 och övergick sedan till SvT Play, där den ligger kvar i två år, till den 6 januari 2027. Länk här.

Sju skådespelare läste i stafett cirka 15 minuter i taget: Gustaf Hammarsten, Ana Gil de Melo Nascimento, Maria Sid, Joel Valois, Melinda Kinnaman, Daniel Boyacioglu och Ingela Olsson. Hela läsningen tog drygt sex timmar, inklusive ett avslutande musikstycke. Den sändes från  ett vackert konferensrum högt upp i huset med en vacker och ytterst lämplig scenografi: bekväm fåtöljs för de läsande, gammaldags läkarväska på golvet, levande ljus, boktravar – och på ett arkivskåp hängde ett stetoskop.

Lämpligt nog började det snöa utanför fönstren ganska snart under uppläsningen, och snön fortsatte falla ända tills Gustaf Hammarsten läste de sista raderna i romanen, dagboksanteckningen den 7 oktober: ”Jag tycker jag kände lukten av nyfallen snö. Och snart kommer den, snön. Man känner den i luften. Den skall vara välkommen. Låt den komma. Låt den falla.”

Och lika lämpligt avslutades hela evenemanget med att en stråkkvintett rörande framförde förspelet till Richard Wagners Lohengrin.

Ty det var ju just på Restaurang Hasselbacken – ”vid ett bord vid verandaräcket” och iförd sin nya mörkgrå redingotekostym med blå vitprickig väst – som Tyko Gabriel Glas åt middag med sin vän Markel efter att samma dag, den 28 augusti i dagboken, ha bevistat begravningen av pastor Gregorius, som han ju giftmördat.

Där, på Hasselbacken, noterade doktor Glas i sin dagbok, spelades just förspelet till Lohengrin samtidigt som kyparen serverade champagne och där fick han syn på Klas Recke, prästfrun Helga Gregorius älskare, tillsammans med en annan kvinna. Där insåg Tyko Gabriel Glas att Helga, som han är förälskad i, hade blivit sviken.

Kurt Mälarstedt

Torsdagen den 16 januari  – på Hjalmardagen – höll Söderbergsällskapet ett välbesökt årsmöte i Oscarshemmet, Rigagatan 3 i Stockholm. Efter årsmötesförhandlingarna talade författaren David Andersson om Hjalmar Söderberg och eftervärlden med utgångspunkt i den bok han gett ut om detta ämne.

David Andersson och Hjalmar Söderberg

David Andersson noterade att Hjalmar Söderbergs författarskap länge färgades av Svenska Akademiens ständige sekreterare Carl David af Wirséns och senare Fredrik Bööks negativa inställning men att Söderbergs ställning i den svenska litteraturen så småningom befästes, inte minst med Sten Reins och Bure Holmbäcks doktorsavhandlingar på 1960-talet. Andersson betonade också att vitt skilda skribenter som Sven Stolpe och Herbert Tingsten tidigt skrev mycket uppskattande om Hjalmar Söderbergoch hans verk.

Ständigt denne Hjalmar Söderberg, alltid aktuell. Denna höst har det kommit ut två romaner med avstamp i romanen Doktor Glas och dessutom en bok om hans ställning i eftervärlden. Se nedan. Det kommer mer. I april nästa år ger Norstedts ut en ny roman av Malin Lindroth med titeln  En annan Doktor Glas, ”en fantasi om litterära mästerverk och kvinnor som försvinner”. Romanen är uppenbarligen inspirerad av den bok som johan Cullberg och Björn Sahlin gav ut för tio å sedan, Märta och Hjalmar Söderberg. En äktenskapskatastrof. Förlaget skildrar romanen som ”en skildring av maktmissbrukets anatomi, ett slags havererad undersökning där gränserna mellan den som granskar och den som blir granskad snart löses upp.”

Malin Lindroth har skrivit dramatik och romaner sedan 1985 och har under senare år uppmärksammats för romanerna Nuckan (2018) och Nuckans hjärtespalt (2022).

Höstens program avslutades söndagen den 24 novemberl på Oscarshemmet, Rigagatan 3 med att författaren och överrsättaren Ann-Margaret Mellberg berättade om sin översättning till grekiska.av Hjalmar Söderbergs skådespel Gertrud.

Upprinnelsen till översättningen är en lång historia. Det har i Grekland länge funnits en efterfrågan på nordiska dramer att sätta upp på teaterscenen. Strindbergs Fröken Julie har satts upp. Den berömda grekiska aktrisen Elisabet (Betty) Arvaniti (f. 1939) hade sett Dreyers filmatisering av Gertrud från 1964. Den gjorde sådant intryck att hon fick idén att sätta upp pjäsen i Aten. Men … det fanns ju ingen översättning till grekiska!

Ann-Margaret hade kontakt med Betty och beslöt översätta Gertrud på vinst och förlust. Ett förlag var med på noterna och när översättningen gavs ut bestämde sig Betty för att sätta upp pjäsen med sig själv i huvudrollen.

Vid premiären 1997 var Bure Holmbäck närvarande. Ann-Margret var mycket tacksam för den hjälp hon fick av Bure under arbetet med översättningen. Pjäsen uppfördes i klassisk stil med dekor från Hjalles tid, vilket Bure uppskattade. Han var mycket nöjd med den temperamentsfulla Betty i huvudrollen, men mindre nöjd med herrarna, som spelade Lidman och Kanning. Pjäsen fick gott mottagande av publik och kritik.

Ann-Margaret har nu färdigställt en reviderad översättning av Gertrud. :Av Söderbergs övriga verk finns på grekiska bara Doktor Glas och Den allvarsamma leken – tyvärr i dåliga översättningar. Ann-Margaret planerar att ta kontakt med förlaget om detta.

Ann-Margaret gav Bure ett innerligt postumt tack för hjälp under översättningsarbetet.. Hon tackade också Söderbergsällskapetys förre ordförande Nils O. Sjöstrand och Kurt Mälarstedt,

Referat: Gunnar Hedin

Ann-Margaret Mellberg föddes i Pireus och växte upp i Alexandria, Barcelona och Aten. Hon har studerat vid Stockholms och Lunds universitet och doktorerade 2004 på en avhandling om modern grekisk poesi vid Lunds universitet. 1995-2019 arbetade hon som kulturråd vid Greklands ambassad. Hennes översättningar omfattar en antologi med svensk poesi, ett antal dramatiska verk av Strindberg och Ibsen, verk av Dagerman, Söderberg, Almquist, Swedenborg med flera. Till svenska har hon varit medöversättare av Kavafis dikter (tillsammans med Magnus William-Olsson) och av Kiki Dimoulas dikter (tillsammans med Jan Henrik Swahn). 2012 debuterade hon som författare med romanen Min morbror simmade över Suezkanalen. Hon erhöll Strindbergspriset 2022.

Höstprogrammet inleddes  söndagen den 25 augusti med en utfärd till Drottningholm i Hjalmar Söderbergs spår. Sällskapets sekreterare Tore Hamnegård rapporterar:

Utfärden blev mycket lyckad. Ett tjugotal medlemmar deltog. Föreläsarna Nils O. Sjöstrand (sällskapets förre ordförande) och Jan Malmstedt (författare till boken Doktorerna på Drottningholm) delade med sig av sina kunskaper. Nils berättade om resan till Drottningholm i Hjalmar Söderbergs debutroman Förvillelser och gav deltagarna nya impulser att läsa om boken. Jan spred ljus över såväl det kungliga som folkliga livet på slottet genom roande berättelser om doktorerna som verkat där.

Den 12 september berättade författaren Bengt Ohlsson om sin nya roman Helga vid ett välbesökt möte på Oscarshemmet.

Bengt Ohlsson inledde med att understryka hur mycket framgången med romanen Gregorius (2004), för vilken han belönades med Augustpriset, betytt för honom, framför allt konstnärligt men också kommersiellt.

Valet att dikta vidare på Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas (1905), var nog naturligt fört Bengt Ohlsson. Han läste romanen första gången när han var 16 år och har ständigt återvänt till den. Under årens lopp har han ofta fått frågan om han inte skulle skriva en fortsättning på Gregorius med pastorns hustru Helga som huvudperson.

När han väl bestämt sig bestämde han sig för att Helga i sitt fortsatta liv skulle ljuga och säga till sina närmaste – den man hon gifte om sig med och de två barn hon fick med honom – att hennes mördade förste man, pastor Gregorius var far till hennes förstfödda, en dotter vid namn Signe, inte hennes älskare Klas Recke

_ Hon gick in i lögnen och lärde sig att leva med den även om det var knepigt…

Och han bestämde sig för att ge Helga födelseåret 1875. I romanen är hon alltså drygt 60 år, vilket inte saknar betydelse.

_ Hon är alltså i min ålder…

Den 20 oktober var det psykiatrikern och författaren Åsa Nilsonnes tur att vid ett lika välbesökt möte berätta om sin parafras eller vidarediktning av Söderbergs roman, Fru Gregorius. Till skillnad från Bengt Ohlsson har hon valt att förlägga handlingen till samma tid som Hjalmar Söderberg, men här är det Helga Gregorius som skriver dagbok.

Med sin bakgrund som handledare åt blivande läkare  inledde hon med att slå fast att den patient-läkar-relation som beskrivs i Doktor Glas är katastrofal, bland annat för att han inte inser att hans syn på patienten Helga Gregorius påverkas allvarligt av hur han ser henne som kvinna, med ”ett litet vackert huvud, ögon som stjärnor, med änglahår”.

_ Doktor Glas hade behövt en handledare. Vi får inte reda på någon objektiv sanning i relationen mellan Glas och Helga, den beskrivs ju uteslutande av honom. Dessutom utgår ju de flesta som läst Söderbergs roman från att Helga talar sanning till hundra procenter hon beskriver sitt äktenskap, men så behöver det ju inte ha varit.

I Åsa Nilsonnes roman är pastorn en underbar, älskad make , och Helga iscensätter kärleksaffären med Klas Recke bara för att kunna ge sin make ett barn. Helga är alltså huvudperson i både Ohlssons och Nilsonnes romaner, och i båda fallen får de val hon gör och de lögner hon omger sig med olyckliga konsekvenser.

Söderbergsällskapet medverkade inte i årets Bokmässa i Göteborg, men Hjalmar Söderberg var ändå närvarande här och där på mässan, mest genom Bengt Ohlssons försorg . Han medverkade i flera monterprogram och något seminarium med att tala om sin nya roman Helga. , Därutöver intervjuades författaren David Andersson  vid två tillfällen i bokförlaget Stolpes monter om om sin nyss utkomna bok Hjalmar Söderberg och eftervärlden.

På Bokmässan kunde man också finna en nyutkommen antologi med titeln Staden i den svenska romanen, sammanställd av Henrik Dalgard och Eric Luth (Timbros förlag).  I den finns ett kapitel om Hjalmar Söderberg skrivet av  Elin Hjelmestam, som studerar industriell ekonomi. Hon presenterade sitt bidrag,  ”Intet hem och ingen varaktig stad – Hjalmar Söderberg och flanören”, i ett monterprogram.

Det senaste programmet i P3:s klassikerserie handlar om Den allvarsamma leken. Författaren Denise Rudberg och programledaren Emelie Rosenqvist finner paralleller i sina respektive kärleksliv.

Ett citat av Denise Rudberg : – Hur många är vi inte som har stått och ”låtsasslumpat” – alltså, ”råkat” gå förbi någons port, arbetsplats, eller favoritbar orimligt många gånger i hopp om att ”stöta på” den vi helst vill träffa. Grejen med den allvarsamma leken är att den är kärlek på riktigt. Den skildrar förälskelsestadiet i alla sina nyanser – förvirring, osäkerhet, smärta och irrationalitet.

Lyssna här.

En scen ur ”Kyssen”. Från vänster Peter Armistead Åström, Olof Ander och Anna Ander. I föreställningen medverkar också Mia Ternström.

En ensemble ur Romeo & Juliakören har börjat framföra en scenisk musikföreställning av två av Hjalmar Söderbergs historietter, ”Kyssen” och ”Att döda”, bearbetade av körens grundare och ledare Benoit Malmberg som också svarar för regin.

_Jag har alltid älskat Söderbergs noveller och fick idén till en musikföreställning av några av dem när en av medlemmarna i kören inte hade några uppdrag och undrade om jag kunde hitta på något. Nu funderar jag på att fortsätta med en annan novell, ”Skuggan”, säger Benoit Malmberg.

Föreställningen gavs den 13 och 14 maj på Strindbergs Intima Teatern vid Norra Bantorget i Stockholm, där den lämpligt nog inleddes med Peter Armistead Åströms recitation, gestaltning av Hjalmar Söderbergs text om sina möten med August Strindberg. Ytterligare föreställningar planeras under hösten. ”Kyssen”-delen av föreställningen ges också som skolteater.

De medlemmar av Söderbergsällskapet som bevistade föreställningen på Strindbergs Intima teatern den 13 maj uppskattade verkligen skådespelarnas lyhörda behandling av Söderbergs texter och inte minst den överraskande men ytterst adekvata musik som förstärkte handlingen i historietterna,  från en traditionell polska från Uppland (”Allt vad du vill det får du”) till Jeremias i Tröstlösa (”Man borde inte sova…”).

Det är också värt att notera att skådespelarna är iförda några av de kostymer som Camilla Thulin skapade för Romeo & Julia-körens divertisemang vid Nobelmiddagen 2011.

Vårprogrammet inleddes med årsmöte lördagen den 20 januari. Antalet medlemmar i sällskapet har sjunkit till 130, till en del på grund av pandemin. Styrelsen diskuterar olika sätt att öka medlemsantalet. I ett meddelande före årsmötet noterade ordföranden Gustaf Neander att flera försök gjorts med medlemsrekrytering via annonser i Parnass (De Litterära Sällskapens tidskrifdt) men att detta inte haft någon framgång. ”Vi bedömer att det bästa sättet att behålla och att rekrytera nya medlemmar är att sällskapet har ett attraktivt mötesprogram och att alla medlemmarna i sällskapet sprider kunskap om vår verksamhet.” Antalet hedersmedlemmar i sällskapet är nu tio och antalet ständiga medlemmar fem. Medlemmarna i den sittande styrelsen omvaldes.

Efter årsmötesförhandlingarna höll sällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrand ett föredrag om Martyren Kaj Munk och Hjalmar Söderberg. Årsmötet avslutades med gemensam middag på Restaurang Högkvarteret.

Även vid sällskapets möte lördagen den 16 mars svarade Nils O. Sjöstrand för programmet, med ett föredrag om  vänkretsen kring Hjalmar Söderberg.

Söderbergs äldsta vänner var Carl G Laurin och Bo Bergman. Laurin och Söderberg var skolkamrater redan i Ladugårdslands läroverk. Bo Bergman tillslöt när de flyttade upp till Norra Latin. Där gick de i skilda klasser men avlade mogenhetsexamen samma vår (1888).

Laurin var nog Söderbergs mest trofaste vän konstaterade Nils. Förhållandet mellan dem var öppet och oskrymtat fast de kunde ha olika åsikter. Laurin höll t. ex på Tyskland och axelmakterna under Första världskriget medan Söderberg höll på Frankrike och ententen. Förhållandet till Bo Bergman var öppnast när de var unga. Bergman var av en mera sluten och konventionell natur, Söderberg fick sålunda inte riktigt klart för sig hur han ställde sig till de stridande i Första världskriget (han höll på Tyskland).

Laurin tog initiativet till antologin Vängåvan, som kom ut på Hjalmar Söderbergs 50-årsdag den 2 juli 1919. Avkastningen på subskribenternas fonderade bidrag gav Söderberg en månadsinkomst på 300 kr livet ut. Det var mycket pengar på den tiden.

_ Men varken Bergman eller Laurin förstod sig egentligen på Söderbergs roman Doktor Glas, noterade Nils.

När Söderberg på 1890-talet började skriva recensioner och noveller på allvar vidgades hans vänkrets till bland andra Per Hallström, Edvard Alkman, Ernest Thiel, som också blev Söderbergs mecenat, och dennes andra hustru Signe Maria Thiel. I själva verket kände Söderberg Signe Thiel innan han träffade Ernest Thiel.

Och sedan växte förstås vänkretsen med en lång rad författare, bland andra Oscar Levertin (det var Söderbergs dröm att få presentera Gertrud för Oscar Levertin 1906 men denne dog hastigt innan tillfälle gavs), Verner von Heidenstam, Henning Berger (en vänskap som fortsatte under Söderbergs tid i Köpenhamn), Henning von Melsted och Gustaf Hellström. De båda senare hade ju liksom Söderberg också kärleksförbindelser med Maria von Platen.

På vänlistan fanns också författare som Tor Hedberg, John Landquist, Sven Lidman och Sigfried Siewerts. Av de vänner som Hjalmar Söderberg hade under sin tid i Köpenhamn var Georg Brandes sannolikt den mest uppskattade.

Vid sällskapets möte på Oscarshemmet lördagen den 6 april visades Carl Th Dreyers film ”Gertrud” från 1964 efter Hjalmar Söderbergs pjäs om en kvinna som är ovillig att kompromissa i sin längtan efter ren kärlek och därför stöter sig med männen omkring sig. I Danmark föranledde filmen en stor kulturdebatt.

Sällskapets medlem Sven Wallnerström berättade om Dreyer och filmen, bland annat om den katastrofala premiärvisningen i Paris då ju textmaskinen inte ville vara med. Han lyfte också fram exempel på Dreyers exentriska egenheter, till exempel detta med den franska huvudvärkstabletten som Gertrud får av en av sina manliga bekanta. Tabletten hade han hittat i sin rockficka och den skulle absolut vara med, liksom det autentiska frimärket som skulle sitta på ett brev men som aldrig syntes i filmen. Brevet syntes men inte frimärket som hade införskaffats med stort besvär. I den efterföljande diskussionen om filmen lyftes bland annat  Dreyers påverkan av den danske konstnären Vilhelm Hammershøj fram.

Dreyers främsta inspirationskälla för filmen var litteraturhistoriken Sten Reins doktorsavhandling om ”Gertrud” 1962. Om detta handlar nästa artikel på denna sida.

Vårprogrammet avslutades lördagen den 8 juni med att Nils O. Sjöstrand ledde en vandring på Djurgården med Den allvarsamma leken som huvudtema och Förvillelser och Blek kärlek/drömmar som sidoteman.