Foto: Erland Ringborg

Söderbergsällskapets hedersmedlem Eva Ringborg har avlidit efter lång tids sjukdom vid nära 87 års ålder. Hon sörjes närmast av maken, generaldirektören Erland Ringborg, sedermera ordförande i Sveriges Släktforskarförbund, sönerna Patrik, Pontus, Tobias och Rasmus, sonhustrur, nio barnbarn och ett barnbarnsbarn.

Eva var född i Ludvika 11 augusti 1938 och dotter till Nils och Elsa Källgren. Fadern var anställd vid ASEA. Hon tog studenten som den första i släkten vid Läroverket i Ludvika 1958 och for sedan till Stockholm och sökte till Dramatens elevskola, men kom inte in utan började läsa humaniora vid dåvarande Stockholms högskola, senare Stockholms universitet. Det blev studier i nordiska språk, litteraturhistoria och tyska.

Eva var mycket aktiv inom kår- och föreningsliv och mötte inom detta sin blivande make, som hon gifte sig med 1964. Hon avbröt sina studier när första barnet väntades och anställdes 1965 vid universitetsförvaltningen, först som fakultetssekreterare senare som handläggare av doktorandtjänster och stipendier. Eva gick i pension 1967. Familjen mer än yrkeslivet var i centrum för hennes intresse.

Efter pensioneringen kom föreningsliv och då särskilt Söderbergsällskapet att ta Evas intresse.  Hon invaldes i Söderbergsällskapets styrelse 2005 och lämnade denna 2017. Med Eva kom musiken på allvar in i sällskapets programverksamhet.  Det första program som hon organiserade var ”Emil Sjögren och Hjalmar Söderberg” på Musikmuseets konserthall 1 april 2006, där Evas son Tobias spelade violin, Anders Kilström spelade piano och Mia Karlsson sjöng, bl a ”Svenska kvinnors medborgarsång” av Ellen Kleman som Sjögren till Hjalmar Söderbergs förtrytelse tonsatt. Samma musiker och sångerska medverkade tack vare Eva vid Sällskapets 25 års jubileum 2010. Vid avtäckningen av Hjalmar Söderbergs staty framför Kungl. Biblioteket i Humlegården tidigare samma dag hade hon även ordnat med orkestermusiken.

Men det var inte bara musikinslag i programverksamheten som Eva stod för utan mycket annat, inte minst vid Sällskapets resor. Själv minns jag särskilt hur roligt det var att rekognosera i Paris och Hamburg med henne före Sällskapets resor dit. Eva kunde platserna och deras historia. Eva hade stor fallenhet för vänskap. Hennes omtanke var framträdande. Evas vackra hem, som hon satt sin prägel på, var tidvis tillhåll för tyrelsens möten.

Eva drabbades av njurtumör och efter dess avlägsnande fanns lungmetastaser kvar. Under mycket lång tid hölls sjukdomen under kontroll men mot slutet började hon tyna och slöt sig inom familjen. Denna, som hon gett så mycket, återgäldade. Erland gjorde en stor insats och Eva kunde somna in i sitt hem. Vi inom Söderbergsällskapet sörjer med familjen och övriga vänkretsen. Vår tacksamhet för alla hennes insatser och den värme och glädje som hon spred är mycket stor!

Nils O. Sjöstrand, tidigare ordförande i Söderbergsällskapet