Söderbergsällskapets hedersledamot, legitimerade läkaren Per-Olof Swartz har avlidit i 87 års ålder efter en längre tids njurlidande. Han sörjes närmast av hustrun, Marianne Enge Swartz och barnen i tidigare äktenskap, Kia, Oscar och Pernilla samt barnbarn och barnbarnsbarn och många vänner.
Per-Olof var son till banktjänstemannen Olof Swartz och lärarinnan Karin Berg. Han kom från en känd Norrköpingssläkt – hans farfar var statsministern och universitetskanslern Carl Swartz – men han föddes i Stockholm, tog studentexamen där på latinlinjen 1950 och började läsa litteraturhistoria i Uppsala men slog senare om, kompletterade studentexamen med realämnen och läste medicin vid Karolinska Institutet där han blev medicine licentiat 1961 och fick läkarlegitimation samma år.
I sina yngre år var han en framstående idrottsman. I häcklöpning tillhörde han sålunda landets absoluta elit.
Han specialiserade sig till kvinnoläkare med tjänstgöringar inom specialiteten och randutbildningar i sidospecialiteter vid Karolinska sjukhuset i Stockholm, Lasaretten i Falun och Trollhättan och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Efter en längre tid i Göteborg återvände han till Stockholm och verkade vid mödravården och öppna mottagningar vid Sabbatsbergs sjukhus och Läkarhuset vid Odenplan.
Hans vänliga personlighet och omfattande läkargärning var varmt uppskattade av hans många patienter. Per-Olof och jag bodde nära varandra och träffades därför ofta och stod då och samtalade rätt länge med varandra. Hela tiden hälsade glatt ett kvinnligt tvärsnitt ur stadsdelen på honom och barn lyftes ur vagnarna för att visas upp och hälsa.
Per-Olof Swartz stora litterära intressen ledde till aktiviteter inom flera litterära sällskap. Förutom inom Söderbergsällskapet må särskilt nämnas Elin Wägner-sällskapet, för vilket hans hustru Marianne i tjugu år var en drivande ordförande. och Jolo-sällskapet. Under sin tid i Söderbergsällskapets styrelse var han vår främsta kontakt med DELS.
Få har gjort så mycket för vårt sällskap som Per-Olof Swartz. Han tillhörde styrelsen 1999–2015 och var sällskapets vice ordförande 2003–2012. Per-Olof var under denna tid ledande inom vår programverksamhet. Ett flertal av resorna, t. ex de till Bornholm, Lübeck och München bar hans signum och han var vid dessa också en kunnig och inspirerande ciceron. Vid andra resor stod han för väsentliga inslag.
Per-Olofs stora beläsenhet och litterära kunnande ledde till att han gärna berikade oss med många författare utöver Hjalmar Söderberg. Han tog även upp detta tema vid samlingarna under resorna. Vid sällskapets andra Parisresa (2007) ledde han sålunda oss igenom Strindbergs parisiska inferno och Montparnasses begravningsplats med dess många minnesmonument över författare och kulturpersoner. När han lämnade styrelsen utsågs han till hedersledamot i sällskapet.
Per-Olof skrev två av sällskapets skrifter, nr 15, Hjalmar Söderbergs danska familj (2005) och nr 17, En främling i världen – Om Mikael Söderberg och hans hustru Eugénie (2008) samt utgav nr 18, Mikael Söderberg, Samlade berättelser med utgivarens förord (2008). Det är ett understatement att säga att dessa Per-Olof Swartz’ bidrag hör till de mest uppskattade i vår skriftserie. Han höll därtill flera föreläsningar för oss med ämnen som Hjalmar Söderbergs son Mikael och dennes hustru Eugénie (Honjak, Jenia) Riwkin och hennes intressanta familj, barnbarnet Henrik Stangerup och vännen tecknaren och skribenten Adolf Hallman.
Som den cineast han var medverkade han vid våra filmvisningar. Han framhöll alltid kvaliteterna hos Carl Theodor Dreyers Gertrud, som många finner prövande långsam och segdragen – ”Den blir bättre var gång man ser den!”– och däri hade han alldeles rätt!
Det var lätt att tycka om Per-Olof. Han var livserfaren och klok, förstående och humoristisk, kunnig och människointresserad, i samarbete alltid prestigelös och konstruktiv. Han var en bildad människa i begreppets sanna betydelse. Han var dessutom en god människa, ja en sällsynt god sådan. Vi saknar honom mycket och minns honom med stor tacksamhet!
Nils O. Sjöstrand