Söderbergsällskapets förre ordförande Nils O. Sjöstrands anförande på De Litterära Sällskapens scen vid Bokmässan i Göteborg den 25 september 2025.

Få har skrivit om huvudpersonen i Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas, den 33-årige privatpraktiserande medicine licentiaten Tyko Gabriel Glas.

Det är även relativt få som mera djuplodande skrivit om själva romanen Doktor Glas. Den har behandlats i litteraturhistoriska verk och i de tre större biografier som skrivits om Hjalmar Söderberg nämligen Bo Bergmans från 1951, Bure Holmbäcks från 1988 och Jesper Högströms från 2016 samt i två monografier nämligen Lars O Lundgrens Liv jag förstår dig inte– Hjalmar Söderbergs Doktor Glas  från 1987 och min egen Stockholms nattblå himmel och pillrets onda kraft – Staden, läkaren, giftet och nattvarden i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas  från 2012 och i två essäsamlingar som Söderbergsällskapet och Proprius förlag givit ut nämligen Viljans Frihet och mordets frestelse från 2003 och Läkarens plikt och moralens flytande tillståndfrån 2010, båda med flera författare, bland andra Majgull Axelsson och Kerstin Ekman.

Men här vill jag säga några ord om varför jag tror att Söderbergs roman givit upphov till så många parafraser. De är upptagna i tabellen här:

Jag kommer inte referera dessa verk i detalj och inte heller ägna mig åt betygsättningar eller magisterkritik. Jag tror att den rätta utgångspunkten för att förklara deras uppkomst ligger i Hjalmar Söderbergs egna ord om sin läkarroman.

I anmärkningarna till Doktor Glas’ sjätte upplaga, som utgör femte delen av Skrifter av Hjalmar Söderberg 1921, skriver författaren:

”Det hade länge varit min dröm att skriva ett arbete, som på en gång var en tankebok och en helstöpt roman, stor eller liten. Jag fann mig icke ha lyckats därmed i Martin Bircks ungdom och måste alltså göra om försöket på nytt. Det blev Doktor Glas, och den gången lyckades det. Jag fick idén på hösten 1901 och hoppades kunna skriva boken i en fart. Men det kom så mycket i mellan och först hösten 1905 kunde boken komma ut. Den fick, som några ännu torde erinra sig, ett blandat mottagande.”

När man går igenom vad som skrivits och sagts om Doktor Glas slås man av hur mycket som kunnat tolkas in i verket och det är just ”tankeboken”, inte den ”helstöpta romanen”, som givit upphov till detta. Doktor Glas har ansetts föregripa Freud och psykoanalysen, Joyce och modernismen, Breton och surrealismen, Sartre och existentialismen, Camus och alienationen, Becket och absurdismen, men också rättsrelativism och värdenihilism av Hägerströmskt slag samt rashygien, eutanasiprogram och avhumanisering av den andre som led i ett psykologiskt rättfärdigande av dennes likvidering.

De olika tolkningarna är naturligtvis i mycket uttryck för romanens rikedom och författarens insiktsfullhet men också för ett ofta förbisett men självklart faktum, att det nya har sina rötter i det gamla. I Söderbergs idébakgrund fanns sådant som det moderna genombrottets radikalism, naturalismen och symbolismen samt influenser från äldre författare som Kierkegaard, Schopenhauer, Nietzsche, Ibsen och Strindberg förutan vilka psykoanalysen, surrealismen och existentialismen knappast vore tänkbara.

Det går här och var att i Doktor Glas skönja var den ”helstöpta romanens” och ”tankebokens” texter löper åtskilda.

Den ”helstöpta romanens” text har sålunda sin höjdpunkt i daganteckningen den 22 augusti, delen ”senare”, då mordet på pastor Gregorius sker i vattenbutiken i Kungsträdgården.

”Tankeboken” har sina höjdpunkter i daganteckningen 28 augusti; först under pastorns jordfästning i Jakobs kyrka, där officianten i sitt liktal utgår från orden i Syrach: ”Från morgon till afton kan mycket ändra sig”. Glas mordhandling blir för honom själv, där han sitter i kyrkbänken, bara en länk i en kedja, en följd av ”nödvändighetens lag” – ”Det finns ingen skuld”.

Senare på kvällen äter Glas middag med vännen Markel på Hasselbacken. Orkestern tonar in Lohengrins förspel och Glas tänker på operans ledmotiv, ”Du skall icke fråga!”; han fortsätter för sig själv: ”Icke gå till botten med tingen, då går du själv till botten”.

Den ”helstöpta romanens” huvuddevis är: ”Mig gick livet förbi”, som han skriver efter att han på en aftonvandring sett Helga, vit som lärft, posta ett brev i en brevlåda och konstaterat, att aldrig gör han själv en kvinna så tagen som Helgas älskare Klas Recke. Det är ett ödsligt konstaterande av en blott 33-årig man.

”Tankebokens” huvuddevis är ”Liv jag förstår dig inte”.

För att inte överflygla ”tankeboken” måste även den ”helstöpta romanens” texter hållas koncisa. Det syns t. ex i stockholmsskildringen. Inga andra av Söderbergs stockholmsskildringar har prisats så som den i Doktor Glas. Likväl används sällan texter ur den boken, när man vill belysa Söderberg som stockholmsskildrare, då hämtas texterna framför allt från Förvillelser eller Martin Bircks ungdom men även från Den allvarsamma leken eller noveller och krönikor. Förklaringen är att texten i Doktor Glas är avslipad och rör stämningar och dagrar och bildar vacker bakgrund men ger blott få detaljer. Staden är en stiliserad och äldre stad än den dynamiskt föränderliga stad som Stockholm var när Söderberg skrev romanen. Byggnadsdetaljer skulle villa bort läsaren från tankeboken. Stockholmsskildringen blir ett vackert omslag kring en bok med ett oroande idéinnehåll.

När en norrman under mellankrigstiden ville filmatisera Doktor Glas och frågade Hjalmar Söderberg om det var tänkbart att spela in handlingen i Oslo och i vår tid? Fick han svaret att det gick utmärkt. Stockholmsmiljön var inte det väsentliga i romanen.

När Rune Carlsten, Hjalmar Söderbergs svärson, skulle spela in den första filmversionen av Doktor Glas, som kom 1942, framhöll Söderberg i samtal, att då boken var ett rent tankedrama skulle inte tidsfärgen understrykas. Det blev Stockholm runt 1940 som fick ge filmmiljön.

När Doktor Glas kom ut 1905, angreps boken och dess huvudperson häftigt av den unge nyss färdigutbildade läkaren Poul Bjerre, som förklarade att dr Glas var sinnessjuk. Hjalmar Söderbergs vän advokaten och författaren Henning von Melsted gick till försvar och tackades därför av Söderberg, som dock torrt förklarade att han med läkarporträttet inte hade avsett en ”realistisk skildring av ett livsfragment”. För sin bibliograf, Herbert Friedländer, förklarade Söderberg, att då han inte själv skulle kunnat mörda någon, försökte han tänka sig någon som så kunde. Det blev dr Glas, som han format som en steril natur. Likväl tycker nog mången läsare i dag att detta ”livsfragmentet” hör till det mest intressanta i Doktor Glas.

Jag tror att det översiktliga i mycket av romanen, som sålunda är en följd av dess dubbla karaktär, verkat uppfordrande för många av författarna till parafraserna och jag har även fått detta bekräftat av ett par av dem. Man vill fylla i något man tycker saknas. Det är också den ”helstöpta romanen” snarare än ”tankeboken”, som på ett undantag när, Astrid Forsbergs Du är vägd på en våg, parafraserats. I hennes bok dödas, vad Hjalmar Söderberg skulle ha kallat ett ”skadedjur” i tidigt stadium.

Forsbergs parafras kom ut första gången 1935, då hade man i Tyskland börjat tala om ”Dasein ohne Leben” (tillvaro utan liv) och börjat intressera sig för juristprofessorn Karl Bindings och psykiatriprofessorn Erich Hoches Die Freigabe der Vernichtung lebensunwertung Lebens. Ihr Maß und ihre Form (Tillåtande av livsovärdigt livs utsläckande. Dess omfattning och form) från 1920.

Jag gissar att Hjalmar Söderberg skulle ha funnit Forsbergs ”parafras” vara den intressantaste av de uppräknade, men tyckt att den, som de flesta av de andra skulle ha vunnit på större ordknapphet. Tiden har emellertid i dag hunnit i kapp Hjalmar Söderberg. ”Tankeboken” framstår inte längre som lika särpräglad som den gjorde 1905 och fortfarande gjorde 1935. Därför lockar inte längre ”tankeboken” till parafraser så som den ”helstöpta romanen” uppenbarligen fortfarande gör.

Som syns av den systematiserande tabellen dominerar berättelser där Helga Gregorius intar huvudrollen. Förklaringen till detta är väl främst att hennes gestalt och öde anknyter till många fortfarande mycket aktuella problem som könsroller, könsmaktsordning, kvinnlig sexualitet, kvinnoförtryck, våld mot kvinnor och våldtäkt.

Nils O. Sjöstrand