Stockholm läser För Lydia

Årets Stockholm Läser-bok är glädjande nog För Lydia, Gun-Britt Sundströms roman från 1973, där kärlekshistorien mellan Lydia Stille och Arvid Stjärnblom i Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken (1912) förflyttats till Stockholm på 1960- och 70-talen och berättas ur Lydias perspektiv. På bilden ovan: Gun-Britt Sundström med sin roman när valet offentliggjordes.


Ulrika Knutson har skrivit ett vackert, analyserande förord i den pinfärska pocketupplagan av För Lydia som ges ut i samband med valet av romanen som årets Stockholmsbok. Knutson citerar bland annat några relevanta avsnitt ur Sundströms nyss utkomna bok ”Skrivliv”, som består av dagboksanteckningar från 60- och 70-talen och som med rätta fått mycket beröm.

I april 1966, fem år innan hon började skriva För Lydia skrev Sundström så här om Hjalmar Söderberg:

”Finner att jag gillar Söderberg skarpt, utan att riktigt kunna förklara varför. Hans amor omnia, den vansinnesromantiska kärlekssynen, sentimentaliteten, konservatismen, kvinnouppfattningen. Stör mej inte. Dödsdiggar honom ändå. Besläktad själ.”

Knutson noterar förstås att Sundström leker med Söderbergs alla litterära grepp, till exempel tidsmarkörerna. Där Söderberg skriver om unionsupplösningen och Dreyfus-affären skriver Sundström om pensionsstrider, sputnikfärder och studentrevolten 1968. ”Men trots alla tidsmarkörer är det tidlösheten som fångar oss, både hos Söderberg och Sundström” – och kärleken till Stockholm. Av Sundströms dagboksanteckningar framgår att hon under arbetet med manuskriptet till För Lydia finner att hon måste komplettera stadsskildringen med minst en mås, ”en Söderbergsk mås som glider in och signalerar hamnstad – och frihet.”

Stockholm läser-projektet drivs numera av Författarcentrum Öst och Stockholms stadsbibliotek. Den första Stockholm läser-boken (2002) var Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. När arrangörerna ringde till Gun-Britt Sundström för att meddela valet av För Lydia framförde hon sin åsikt att hennes roman och Den allvarsamma leken borde ges ut tillsammans inom projektets ram. Så blev det inte, arrangörerna framhåll att Söderbergs roman redan finns tillgänglig i flera olika upplagor, däribland en pocketutgåva. Men visst är det lämpligt att Hjalmar Söderberg åter uppmärksammas, om än indirekt – i år är det ju 150 år sedan han föddes.

Kurt Mälarstedt